[av lat. fovere, värma, omhulda m. m. (jfr BAD,BASA)]
(†) underhålla, omhulda (ngt); nära, hysa (en tanke l. känsla o. d.). OxBr. 10: 109(1628). Om Mons Kämpen war uthspridt, att han några grofwa wilfarelser foverade. HernösDP 1663, s. 43. Att H:r Probsten .. Foverar ett så brinnande hat, emot mig. VDAkt. 1702, nr 254.Swedberg Schibb. 272(1716). jfr Dalin(1871) o. Ekbohrn (1904).
SAOB
