SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FRAMOM fram3~om2, äv. framom4 (fràmmåmm o. frammå´mm Dalin), prep. o. adv.
Ordformer
(framom 1526 osv. fram vm 1548)
Etymologi
[fsv. fram um, av FRAM 1, 2, 3 o. OM, prep.]
I. prep.
1) i lokal bet.
a) fram förbi (ngn l. ngt så att man kommer att befinna sig längre framme än denne l. detta); äv. (numera bl. arkaiserande, särsk. i biblisk stil) enbart: förbi; äv. bildl. Han (gick) fram och sågh på honom, och gick sedhan fram om honom. Luk. 10: 32 (NT 1526). Landzwägen om Marckarijd, Sunnerboo, fram om Werneemo och så til Jeneköpingh. Tegel G1 2: 366 (1622). De redo framom en afrättsplats, der en karl låg på stegel. Weise 2: 57 (1771). (Vi hava) gått framom våra likars lekamliga eller andeliga nöd och lemnat den ohulpen. Bring Högm. 352 (1862). Rinaldo sporrade sin häst framom / De andra. Kullberg Ariosto 2: 53 (1865). (Möjligheten att producera livsmedel har tidtals) sprungit långt framom äfven den snabbaste folkökning. Fahlbeck Ad. 1: 488 (1898).
b) framför; före. Spegel GV 158 (1685). Hugger man af annan .. fot fram om vrist. MB 34: 2 (Lag 1734). Alla .. sträcka sitt lopp ut åt banan, / .. Först, vidt framom de öfrigas hop, med flygande fötter / Nisus. Adlerbeth Æn. 115 (1804). Klocksträngen, som hängde framom sängen. Blanche Våln. 212 (1847). Din dag (o mänsklighet) är blott en strimma, / som lyser blek och matt — / se, framom henne dimma / och bakom henne natt! Rydberg Dikt. 1: 5 (1877, 1882). Sitta, sätta sig framom ngn. Hahnsson (1888). Skallen har (hos räven) en svag sänkning framom pannan. NF 14: 202 (1890).
2) i temporal bet.
a) i fråga om tid l. tidpunkt som ligger l. faller i det tillkommande: före, längre framme än (ngt). AGSilfverstolpe i LBÄ 1: 38 (1797). (Jesus' tal) går ut på, att föra våra blickar framom det närvarande. Wallin Rel. 3: 127 (1831). Jean de Meun är en son av sin tid, men han är ock framom sin tid. Sylwan (o. Bing) 1: 81 (1910).
b) (†) i fråga om tid l. tidpunkt som ligger i det förflutna: före, bakom, längre tillbaka än (ngt). LBÄ 5—6: 63 (1797). Perioden för dylika tilldragelser (jordskorpans ursprungliga form o. delvisa förstöring) ligger långt framom all historia och all erfarenhet. SKN 1841, s. 259. En ansenlig ålder, sträckande sig ett eller annat århundrade framom Christna tidräkningen. Agardh ThSkr. 1: 36 (1842, 1855).
3) (numera mindre br.) i fråga om företräde l. överlägsenhet o. d.: före, framför, över; mer (i högre grad l. större utsträckning) än. OMartini Bew. B 1 b (1604). Thet timeliga sättes fram om thet ewiga. Muræus Arndt 1: 153 (1647). Han .. hade (icke) någon ting at skryta af fram om mig. Ullman GrefvHänd. 5 (1782). W. använde sjelf Tryckfriheten framom de fleste af sina samtida. Wieselgren SvSkL 1: 414 (1847). I afseende på vidsträckt historisk blick står Robertson framom .. Hume och Gibbon. NF 13: 1249 (1889). Flertalet köpare äro .. benägna att föredraga grannare fabriksvaror framom hemslöjdens mera durabla alster. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 79.
II. adv.
1) i lokal bet.
a) (numera föga br.) motsv. I 1 a: förbi. The ogudhachtighe falle medh hwar annan vthi sijn eghen näät, men iagh gånge allstädhes fram om. Psalt. 141: 10 (Bib. 1541). Elias såg: Jehovah gick framom. Ingelman 205 (1838, 1843). Knappt var detta sagdt, så kom / En kula hvinande framom. CVAStrandberg 3: 27 (1855).
b) (numera knappast br.) motsv. I 1 b: framtill, på framsidan; framför. Frammom på kiölen vpsatte the en stoor furuquist. Murenius AV 68 (1640). En stomme af karduspapper, 1 1/2 kvarter hög framom. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 139. Platsen framom. Hahnsson (1888).
2) (†) i temporal bet., i uttr. vara framom, vara förbi, vara över. Effter tre timar är all fahrligheet fram om. Berchelt PestOrs. F 6 b (1589).
Ssgr (till I 1 a): FRAMOM-GÅ. (†) gå förbi; äv. bildl.: slippa undan, undgå. Hon .. kunde (aldrig) framomgå, eller wända sitt ansichte, från någen fattigh. Svart Ähr. 73 (1560). Gudh göre .. osz allom bijstånd, wij kunne .. betänckia the månge näät osz föreställes, och them genom thens helge Andes bijståndh framomgå. JPetri PEriksson C 4 b (1639). Fiellström (1738).
-LÖPA. (†) löpa förbi; äv. bildl.: hastigt förgå l. taga slut. Linc. (1640; under transcursus). Wällust som snarast framomlöper, / Som Blixten flyr, och är eij meer. Columbus BiblV E 4 b (1674). Fiellström (1738).
-SKRIDA. (†) gå förbi; bildl.: överhoppa, lämna onämnd, icke omnämna. Månge förtrefflige Män, .. hwilkes åminnelse man icke will stilla tigandes framomskrijda. Schroderus Os. 1: 269 (1635).
Spoiler title
Spoiler content