FRANGULA fraŋ4gɯla l. -ul-, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[av nylat. frangula, adj. i f. sg., skör, bräcklig, bildat till lat. frangere (se FRAKTION)]
i sht bot. o. farm. benämning på busken Rhamnus frangula Lin., brakved (som bl. a. utmärkes genom sin spröda ved), ävensom på vissa närstående utländska buskarter av samma släkte; i sht i ssgr, varav de flesta äro benämningar på läkemedel (laxermedel) som tillredts av nämnda buskes (buskars) bark. NF (1881).
