publicerad: 1925
FRANKO- fraŋ1kω- l. -o-, äv. -å-.
Etymologi
i ssgr: fransk-.
Ssgr: FRANKO-GALLISK.
-MAN -ma4n, m.||ig. (föga br.) person som överdrivet beundrar Frankrike o. franska förh., galloman. NF (1881). —
-PROVENSALSKA, r. l. f. språkv. romansk dialektgrupp som i språkligt o. geografiskt hänseende intager en mellanställning i förh. till franskan o. provensalskan. Vising TrubDiktn. 21 (1904).
Spoiler title
Spoiler content