FRAPPANT frapaŋ4t, stundom -an4t (frapánngt Dalin), adj. -are. n. o. adv. =
Etymologi
[jfr dan. o. t. frappant; av fr. frappant, p. pr. av frapper (se FRAPPERA)]
frapperande, slående, iögonfallande, påfallande; numera nästan bl. om abstrakta förh. En frappant likhet. De frappantaste ställen (i orationen). SP 1780, s. 226. Henriksholm är frappantare, mera bländande (än Kristinedal). FADahlgren (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 114. Överensstämmelserna (finner han) vara frappant stora. Cederschiöld Ordlek. 206 (1910).
