FRASS, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Norrl., Finl.) fres(s), fräs(s), fresse, fräse, frass(e), nor. fross, isl. fress, hannkatt; samhörigt med FRASA, v.1, o. urspr. med bet.: fräsare]
(i Finl., starkt bygdemålsfärgat, numera knappast br.) hannkatt. JLRuneberg (c. 1825) hos Hedvall RunebgStil 312. Herregårdsfogden, så arg som en frass, / Står der med sitt lass. Topelius Läsn. 6: 101 (1884).
