SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FRIBYTARE fri3~by2tare, i vissa trakter 4~100, i bet. 1 m. resp. r. l. m., i bet. 2, 3 o. 3 a m., i bet. 3 b r. resp. m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(-bytare LPetri ChrPina i 7 a (1572) osv. -bytere GR 29: 232 (1559), Hund E14 16 (1605). — -byter Hund E14 15 (1605). — -brytare ZTopelius (1887) i Snoilsky Vänn. 2: 325, Grimberg SvFolkÖ 2: 39 (1914: fribrytarliv))
Etymologi
[liksom d. fribytter av mnt. vrībūter, privilegierad kapare; jfr holl. vrijbuiter, t. freibeuter, eng. freebooter. — Formen -brytare beror på anslutning till FÖRBRYTARE. — Jfr FRIBYTE, FRIBYTERI]
1) (om ä. förh.) kapare, sjörövare; äv.: kaparfartyg. GR 29: 232 (1559). AOxenstierna 2: 54 (1612). Fribytaren på Östersjön. Rydberg (1857; boktitel).
2) person som åtföljer en krigshär för att få del av bytet, marodör; numera nästan bl. i allmännare bet.: stråtrövare. LPetri ChrPina i 7 a (1572). Icke utan lifsfara för de spanska soldater och deras fribytare, komme (vi) till Holland. HT 1905, s. 41 (1622). Sahlstedt (1773). Kindblad (1871).
3) mer l. mindre bildl. (närmast till 1). (Kotzebue) var (icke) annat än en eländig Skribler och en litterarisk Fribytare. SvLitTidn. 1819, sp. 365. Ekman NorrlJakt 56 (1910). — särsk.
a) desperat man som gör vad han vill. HLilljebjörn Hågk. 1: 41 (1865). Den tiden, då han var en obemärkt privatman, var han en fribytare, som kunde göra snart sagdt hvad han behagade i ondt som godt. Nu var han sitt eget ryktes slaf. Heidenstam End. 137 (1889).
b) [möjl. en oriktig översättning av eng. rover, eg.: vagabond, äv.: ”fribytare” i krocketspel, vilket uppfattats ss. betydande ”rövare” o. återgivits med ”fribytare”] spelt. i krocketspel: klot (spelare) som gått igenom alla bågar o. bl. har att (efter krockning av samtliga spelares klot o. tillsammans med sina medspelare) träffa målpinnen för att vinna spelet, o. som därför kan rikta sina slag hur han vill. Norman GossLek. 124 (1878). TIdr. 1882, s. 84.
Ssgr: FRIBYTAR- l. FRIBYTARE-BAND. särsk. till 2; jfr BAND, sbst.2 a. —
-LIV. särsk. till 2. Höjer Sv. 1: 418 (1874). —
-NATUR. jfr FRIBYTARE 3 a. —
(1) -SKEPP.
1) (om ä. förh.) kapar- l. sjörövarfartyg. HH 20: 176 (c. 1585); möjl. till 2.
2) (†) kapat skepp. OxBr. 10: 99 (1628).
Avledn. (tillf.): FRIBYTERSK, adj. som till sitt väsen liknar en fribytare; jfr FRIBYTARE 3 a. Min salig far, som var lite fribytersk af sig, brukade berätta historier om de heliga kvinnorna; på sitt sätt förstås. Strindberg NSvÖ 2: 42 (1906; anfört ss. yttrat av Gustav Vasa).
Spoiler title
Spoiler content