publicerad: 1926
Etymologi
[sannol. avledn. av FROD, sbst.; jfr d. frodig (möjl. lånat från sv.); besläktat dels med nor. dial. frŏdug, mogen, fullt utvecklad, dels med sv. dial. fraudu, fröudu, freudu, saftrik, frodig, fruktbärande, nor. dial. fraudig; jfr äv. sv. dial. frodun (Dalarna), fet, välmående, frog (Västerb.), saftrik]
1) (†) livskraftig, (frisk o.) stark, blomstrande; äv. i överförd anv., om ålder. (Änkor som) äre vthi sin frodighe Vngdom vtaff sine Män qwarlemnade. Schroderus Os. 1: 565 (1635). Der låg Frun sielf på en präktig säng, matt och ovårdsam, men frodig till anseendet som en ros. Dalin Arg. 1: 92 (1733, 1754). Strinnholm Vas. 3: 125 (1823).
2) (†) käck, hurtig; munter; orädd, dristig; övermodig, fräck. Är en slijk gammal Gäck så frodigh til at synda .. lijka såsom han aldrigh skulle döö. Schroderus Hoflefv. 200 (1629). Syndaren är så högmodig, fräck och frodig, / At han ingen achta wil. Ps. 1695, 29: 4. Dufvan deremot, frisk, glättug och frodig, som förr, åhörde med obekymmersamhet alla förvitelser henne gjordes öfver dess uteblifvande. Tessin Bref 1: 195 (1752).
3) i fråga om växtlighet: som utvecklar (l. utvecklat) stor växtkraft, som är av kraftig växt, (frisk o.) rikt utvecklad, yppig. Stiernhielm Arch. Dedic. B 1 a (1644). Podolsk Rågh wäxer frodigt. Rålamb 13: 18 (1690). Frodigt bete. Geijer II. 1: 142 (1825). Man ser ingenstädes lummigare träd, en frodigare grönska, än på Seeland. Rydqvist Resa 314 (1838). På åkrarna stod säden så frodig, att jag kan minnas det än i dag. Lagerlöf Troll 2: 19 (1921). — särsk. i utvidgad anv.: som har l. utmärkes av en rik o. kraftig växtlighet; förr stundom om jordmån: bördig. Af jordens legenheet såsom hon frodigare eller swagare hafwer warit. Rudbeck Atl. 1: 266 (1679). Rundt omkring deras stuga voro frodiga marker. SvFolks. 8 (1844). Lagerlöf HomOd. 131 (1908).
4) som har ett godt hull, välfödd, fyllig, fet. Wällusten .. / .. / Kommer här raak, feet och frodigh. Rudbeckius Starcke B 3 b (1624). Hittzige, kittzlige, modige, frodige, kåte Madusor. Stiernhielm Herc. 171 (1648, 1668); möjl. till 2. Ett stort och frodigt, kopparskinande ansikte. Ullman FlickÄra 8 (1909).
5) i bildl. o. överförd anv. av 3 o. 4: yppig, riklig, ymnig; bastant, kraftig; bred, grov; mustig, saftig. SP 1780, s. 287. Det italienska tidskriftsväsendet har under de två senaste årtiondena nått en frodig utveckling. NF 16: 295 (1891). Gussow ägde ett bredare anslag, ett mera frodigt målningssätt, än man varit van att finna hos de äldre. Nordensvan KonstH 322 (1900). Ett frodigt berättarkynne. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 618 (1916).
Avledn.: FRODIGHET, r. l. f.
1) (†) till 1: kraft, styrka. Epiphanij Karskheet och Frodigheet bådhe til Kropp och Sinne vnderstödde hans (dvs. biskop Crispinus') Swagheet. Schroderus Os. 1: 807 (1635).
2) till 3. VetAH 1747, s. 130. De vackra lönnarne .. voro utmärkta för sin storlek och frodighet. HLilljebjörn Hågk. 1: 4 (1865).
3) till 4. En skiön krop, och utaf en förträflig frodighet. Österling Ter. 1: 267 (1699; i fr. texten: un embonpoint admirable). Löwegren Hippokr. 1: 296 (1909).
4) till 5. VetAH 1747, s. 7. Den frodighet, som kännetecknar Viktor Rydbergs alstring under 1870-talet. Warburg Rydbg 2: 423 (1900).
Spoiler title
Spoiler content