SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FROD, f.; samt FRODE, sbst.1, n., o. FRODA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(frod 1687. froda 17521805. frode 17321775)
Etymologi
[i avljudsförh. till FRAD(A); eg.: skum; besläktat med sv. dial. fraud, f., frö, m., skum, fräu, fetma, gödsel, isl. frauð, nor. dial. fraud, f., skum, fetma, frodighet; formerna frode o. froda torde vara bildade till FROD, adj.1; jfr FROD, adj.1, FRODA, v., FRODIG samt FRÖN]
(†)
1) (stor l. största) livskraft, kraftfullhet, blomstring, flor. Wij gå O Syster god, / Åg göma bårt din kråpp, som i sin bästa frod / Åg kwikka Lefnadz tid har lärdt att ligga stilla. Celsius Orpheus 86 (1687). Tessin Bref 2: 375 (1756). Huru många Botaniska frön utsådde blifvit, och i sommar updrifvas til sit frode, det utvisar ... VDAkt. 1775, nr 292.
2) fetma, hull. Lind (1738, 1749). Möller (1745, 1755).
3) glädje, lust, gamman, fröjd. Vi bulle prächtigt vp, med frode, lust och gamman. Kolmodin QvSp. 1: 95 (1732). (Sv.) Frode .., (lat.) Gaudium, lætitia. Schenberg (1739). Thorild 1: 161 b (1805).
Ssg: (jfr 1) FROD-LEM. (†) om manslemmen. VetAH 1784, s. 209. Ahlman (1872).
Spoiler title
Spoiler content