publicerad: 1926
FROD, f.; samt FRODE, sbst.1, n., o. FRODA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(frod 1687. froda 1752—1805. frode 1732—1775)
Etymologi
[i avljudsförh. till FRAD(A); eg.: skum; besläktat med sv. dial. fraud, f., frö, m., skum, fräu, fetma, gödsel, isl. frauð, nor. dial. fraud, f., skum, fetma, frodighet; formerna frode o. froda torde vara bildade till FROD, adj.1; jfr FROD, adj.1, FRODA, v., FRODIG samt FRÖN]
(†)
1) (stor l. största) livskraft, kraftfullhet, blomstring, flor. Wij gå O Syster god, / Åg göma bårt din kråpp, som i sin bästa frod / Åg kwikka Lefnadz tid har lärdt att ligga stilla. Celsius Orpheus 86 (1687). Tessin Bref 2: 375 (1756). Huru många Botaniska frön utsådde blifvit, och i sommar updrifvas til sit frode, det utvisar ... VDAkt. 1775, nr 292.
3) glädje, lust, gamman, fröjd. Vi bulle prächtigt vp, med frode, lust och gamman. Kolmodin QvSp. 1: 95 (1732). (Sv.) Frode .., (lat.) Gaudium, lætitia. Schenberg (1739). Thorild 1: 161 b (1805).
Spoiler title
Spoiler content