FRONTESPIS froŋ1tespi4s l. fron1t-, äv. FRONTISPIS -ispi4s, r. (m. Nordforss(1805), LoW(1911; jämte r.). f. Ikonen(1889)); best. -en; pl. -er (Carlberg SthmArchitCont. C 2 a(1740) osv.), ngn gg -ar (SyneprSSandsjö 31/7 1895, PT 1902, nr 74 A, s. 4).
[jfr d. frontispice, t. frontispiz, eng. frontispiece, fr. frontispice, av mlat. frontispicium, eg. ’betraktande av ansiktet', ansikte, fasad, av frons (se FRONT) o. specere, spicere, se (jfr SPEJA)]
1) byggn. om huvudfasad å byggnad; numera bl. ngn gg om gavelfasad på antikt tempel l. på liknande byggnad. Sturtzenbecher 183(1805). Östergren(1922).
2) byggn. över byggnads taklist o. på (midten av) byggnadens långsida uppskjutande parti, vars främre vägg utgör fortsättning uppåt av fasadväggen o. som inrymmer boningsrum l. andra lokaler samt oftast upptill avslutas av en fronton (se d. o. 1); äv. om upptill på samma sätt avslutat, mer l. mindre framspringande midtparti å byggnads huvudfasad; stundom: fronton. Carlberg SthmArchitCont. C 2 a(1740). Den ena Basreliefen (som Fogelberg utställde) var en emblematisk composition för frontispicen till Götheborgs Rådhus. SvLitTidn. 1818, sp. 815. Orangerihuset (i Uppsala), hvars åt slottet vända framsida utmärkes af en frontispis, uppburen af doriska pelare. VLS 89 (1885). Prästgården .. med .. en tre fönster bred frontespis på var sida om byggningen. Månsson Rättf. 2: 26(1916).
3) (i sht i fackspr.) i bok: titelblad, särsk. om sådant prydt med gravyr l. träsnitt; äv. om gravyr l. träsnitt anbragt omedelbart framför det egentliga titelbladet, titelgravyr, titelplansch; äv.: titelvignett. Kellgren (SVS) 6: 128(1783). Bildt Minn. 262(1900). Sylwan ModPress. 62(1906).
Ssgr (till 2): FRONTESPIS-FÖNSTER. Ett stort rum, som mottog sitt ljus från frontispisfönstren åt gatan. Ödman Reseb. 78(1907). —
