[fsv. frälsis man (frälses-, frälse-); jfr d. frelsemand; av FRÄLSE, n., o. MAN, m.]
(i sht förr) till FRÄLSE, n. 5 l. 7: man som åtnjöt frälsefrihet l. tillhörde frälseståndet; adelsman; motsatt: ofrälse. Ffrelsissmen köpstadamen bergxmæn oc alle meniga. GR 1: 26(1521). Hwarföre wij och finne konung Carl den nionde hafwa ordet frelsesmän äfwen uthtydt om dem, som i civile tienster sin konung hederligen tiena. FörarbSvLag 1: 17(1687). Alt värde, all förtjenst til intet hjelpa kan, / Hvarföre? Jo han är ej gammal Frälseman. Triewald Lärespån 132(c. 1710). Hofrätten skal ock döma öfver the brott, ther frälseman förverkar lif, ära, adelig frihet, gods, eller arfvelig rättighet. RB 8: 2(Lag 1734). Cederborgh UvT 1: 15(1809). SFS 1916, s. 221.— särsk. (†) i uttr. friborne och frälsemän, friborne frälsemän, ss. titulatur. Andelige och werldzlige, friborne och frelsiis meenn, kiöpstadzmenn (osv.). GR 1: 121(1523). Därs. 10: 28(1535).
Anm. I o. med det att det rusttjänstskyldiga frälset övergick till en privilegierad bördsadel, började ordet alltmera undanträngas av benämningen ADELSMANo. förnämligast användas i det mera konservativa lag- o. kanslispråket l. i fråga om äldre förh.
Ssgr: A: FRÄLSEMANNA-FRIHET~20 l. ~02. (förr) frälsefrihet. GR 28: 625(1558). —
-RÄTT, r. l. m. (-manna- 1747 osv. -manne- 1652. -mans- 1840) (i sht förr) frälserätt. RARP V. 1: 31(1652). Sedan K. M. .. tillåtit, att Rånön (osv.) .. finge för frälseräntefordringar under frälsemannarätt upplåtas till F. Lundin. 1NJA 1907, s. A 1. —
-TJÄNST. (-manna- c. 1640 osv. -manne- 1636) (förr) frälsemans skyldighet att utgöra rusttjänst osv. De gots .. under frelsemanne tienst att niuta och beholla. OxBr. 3: 496(1636).
