publicerad: 1926
FRÄMRE främ4re, adj. komp.; superl. främst; adv. superl. FRÄMST.
Ordformer
(komp. främre (frem-) 1541 osv.; främra (frem-) 1541—1723. frembre 1578. superl. adj. o. adv. främst (fremst, -te, -ta) 1526 osv.; främbst (frembst, -ta) 1622—1644; främpst (frempst, -te) 1529—1693; frampsth, adv. GR 3: 69 (1526); fremest (-isth, -ästh), adv. GR 1: 32 (1521), Svart Gensv. I 2 a (1558); fremmest, adv. LPetri Wijgd. C 2 a (1538))
Etymologi
[fsv. adj. komp. främbre, frambre, främare, framari m. fl. former, fsv. adv. komp. fram meer, frammer, främmer (jfr FRÄMMERMER) m. fl. former, fsv. adj. o. adv. superl. främ(p)ster, frammasster, främaster, främister m. fl. former resp. främst, frammarst(h), främist m. fl. former, motsv. d. adj. o. adv. fremmere, fremmest, fremmerst, fremst, isl. adj. framarri, fremri, fremstr, isl. adv. framarr, fremr, framast, fremst, got. adv. komp. framis; komp.- resp. superl.-bildn. till fsv. adj. framber, främber, resp. adv. fram (se FRAM)]
— jfr ALLRAFRÄMST.
1) som är belägen l. befinner sig l. rör sig längst framme, längre fram än l. framför (i spetsen för) den övriga delen som är i fråga l. på framsidan av ngt; som utgör framdelen l. framsidan av ngt; ss. adv.: längst framme, i fronten, i spetsen; motsatt: bakre, bakerst; särsk. i det förstärkta uttr. främst i spetsen. Främre delen av huvudet. (Stå) i främsta ledet (ofta bildl.). Hwart thz fremsta (hjulet) gick, tijt gingo the (andra) effter. Hes. 10: 11 (Bib. 1541). Theras Konung skal gå för them, och Herren fremst. Mika 2: 13 (Därs.). The betste krijgsmännerna stodho fremst j spetzen. 1Mack. 9: 11 (Därs.). Låta hugga aff sigh then fremste Leden vppå wenstre Handens lille Finger. Kiöping Resa 9 (1667). Jag hindte änteligen, at stå bland de främsta (åskådarna). Dalin Arg. 1: 130 (1733, 1754). Främst bland dem gick Helge. Tegnér (WB) 5: 13 (1825). Palmblad, Atterbom, Hammarsköld stodo alltid främst i ledet bland fosforisterna. Sturzen-Becker 1: 8 (1845, 1861). Djuret föll träffadt i främre bogen, jag tror den högra. Oscar II 3: 255 (1864, 1888). De oxeltänder, som intaga de första oxeltändernas plats .. benämnas vanligen främre eller falska oxeltänder. Lovén Huxley 32 (1871). Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar, / dignar i kamp för ditt land. Rydberg Dikt. 1: 34 (1874, 1882). — särsk.
a) (†) i uttr. främre fötter, främre l. främsta tänder, framfötter, framtänder, de främsta tårna, framtårna (hos t. ex. fågel). (Hästen) språng vppå honom medh fremra twå fötterna. 2Mack. 3: 25 (Bib. 1541; övers. 1793: framfötterna). När .. (maten) medh the främre Tänderne sönderbiten och Oxlarne tuggat är. Schroderus Comenius 267 (1639). Den innersta af de främsta (tårna på falken). VetAH 1751, s. 199. Schultze Ordb. 1317 (c. 1755).
b) i komp., i geografiska benämningar; i sht i uttr. Främre Indien, hitre Indien, västra indiska halvön. En ort som kallas Siberi Ruinata uti främra Calabrien. Ehrenadler Tel. 941 (1723). Samfärdseln mellan främre och inre Asien. Roth 1Geogr. 2: 25 (1884). Den främre orienten. Hedberg Trubetzkoj 19 (1914).
c) språkv. i komp., i benämningar på språkljud. Främre vokaler [efter eng. (Bell 1867) front vowels], vokaler som bildas med tungan framskjuten o. höjd mot främre delen av hårda gommen, (pre)palataler. Främre a, det a som höres i hatt, motsatt bakre a i hat. Lundell i Landsm. 1: 84 (1879). Främre tungryggsljud. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. 112 (1885).
d) (numera föga br.) som utgör den främre resp. främsta delen av; ss. adv.: längst framtill. Ett annett par (stövlar) .., the ther främpst vppå icke szå brede wåre. GR 17: 71 (1545). En liten i främre vagnen hängande klocksträng. Almqvist Pal. 27 (1838).
e) sjöt. mera förlig (i förh. till ngt annat); motsatt: aktre. Den främre bryggan. Samma sidas mastgölings främsta ända .. nedrappas på sidan af långsalningen. Boström Tackl. 36 (1840). Ramsten NautHlex. 30 (1866).
2) i superl. (förr ngn gg äv. i komp.): först (i ordningen l. i tiden); motsatt: sist; numera knappast br. utom i sådana uttr. i vilka en motsats till bakerst l. efterst kan inläggas (jfr 1). Men monga the fremsta bliffua the yttersta, och the yttersta the fremsta. Mat. 19: 30 (NT 1526); jfr anm. nedan. Hans Kijles handscrifft som finssz in Registro infestett aller fremästh vtij. GR 11: 38 (1536). Gadz barn boodde twert offuer .. Joel then fremste, Sapham then andre (osv.). 1Krön. 5: 12 (”6”) (Bib. 1541). Arvidi 6 (1651). Hans Furstl. Durchl:t (mötte) them .. långt ifrån dören och handtog dem alle ifrån den frembste til den sidste. RARP 8: 115 (1660). Främst jag veta må / om du är, som månge mena, / allvis jätte, eller vis allena. Tegnér (WB) 3: 10 (1817). Det främsta (ljud), som förekommer i .. ande, afund .. m. fl. Keyser SvSpr. 12 (1875). Anm. Uttr. de främsta bliva de yttersta l. dyl. citeras ofta i modernt språk, men de främsta torde då alltid fattas ss. liktydigt med: de förnämsta, de översta (se 3). — särsk.
a) (†) i uttr. främsta fingret o. d., pekfingret. VarR 6 (1538). Hon .. tog med tummen och främsta fingret pengarne. Ekmanson Sterne 2: 7 (1791).
b) (†) yttre, resp. ytterst. Som the komo til thet fremsta på läghret, sij, tå war ther ingen. 2Kon. 7: 5 (Bib. 1541). (Jag) stegh .. uth i främsta kyrkiodöran, och förmante folket till att gå in i kyrkian. VDAkt. 1676, nr 246. Med det främsta, yttersta af sine läppar. Cavallin (1875).
d) (†) i fråga om tid; bl. i superl.: först, tidigast. Thenne äro köpte j frå menniskionar til fremsta fruct gudhi och lambena. Upp. 14: 4 (NT 1526; Bib. 1541: förstling). Så mycket .. som behöfs .. til föda främst på hösten. NorrlS 47 (c. 1770).
3) (numera nästan bl. i superl.) i fråga om rang, anseende, betydelse, egenskaper o. d.; vanl. mer l. mindre bildl.
a) i fråga om plats, säte, rang o. d.: övre, högre, förnämare; superl.: överst, högst, förnämst; ofta mer l. mindre bildl. Stå främst i snille, i ngns aktning och vänskap. Ibland alla som skrivit i detta ämne står N. främst, intager N. främsta rummet. The sitia gerna fremst wedh bordhet, och haffua gerna fremsta sätit j församblinganar. Mat. 23: 6 (NT 1526). Alla få intet sittia främst. Grubb 16 (1665). Länssmannen, h(vil)ken dher öf(ve)r förargat blef, att her Swen främre säte sig tillwälladhe (på barnsölet). VDAkt. 1676, nr 212. En krets, der politiken stod i främsta rummet, och ett gladt bord i det andra. CWBöttiger i SAH 39: 176 (1864). I utskott skulle den af adelns ledamöter, som satt främst på riddarhuset, vara ordförande. De Geer Minn. 1: 136 (1892). — särsk. i uttr. i främsta rummet, i första rummet, först o. främst (se 4 b). Carlson Hist. 2: 261 (1856). För det lysande anbudet hade jag tvifvelsutan i främsta rummet att tacka .. De Geer Minn. 1: 150 (1892).
b) om person (l. ngt därmed likställt): högre, förnämare; superl.: högst, förnämst, mest ansedd, överst, ypperst. Främst i rang, om också ej i anseende var N. Huilken jbland jdher som will wara then fremste, ware han idher dreng. Mat. 20: 27 (NT 1526). Mädan thetta talades i dhe främre Classerne (på Riddarhuset). RARP 4: 213 (1649). Ther rösterna (i rätten) .. på hvarthera sidan (äro) lika många; gälle thet, som then främste i Rätten bifallit. RB 23: 3 (Lag 1734). Slag på slag föllo olyckorna öfver dem, som kort förut varit de främste i riket. Carlson Hist. 3: 240 (1874; i fråga om räfsten med Karl XI:s förmyndare). (Fångvårdsstyrelsens) främste ledamot. De Geer Minn. 1: 137 (1892). — jfr RANG-FRÄMST.
c) i fråga om vikt, betydelse, egenskaper.
α) (knappast br.) i komp.: bättre. Kjämpe främre / Fins ej å jorden. Björner Norn. 14 (1737; isl. fremri)). Krigsämnen .. af ett främre slag. Almqvist Herm. 183 (1833). (Människans) främre jag. Rydberg 2: 303 (c. 1870).
β) i superl.: förnämligast, ypperst, bäst, störst; om sak äv.: viktigast, betydelsefullast; stundom i fråga om ngt ofördelaktigt: störst, ”värst”. Ath frelsa syndare, j bland huilka iach (dvs. Paulus) then fremste är. 1Tim. 1: 15 (NT 1526). Han är altid den främste i leken. Möller (1790). Han som bar kronan i de vittras gille, / .. / kanske ej främst som skald, men främst som snille. Tegnér (WB) 8: 8 (1836). Han hade sina egna skäl dertill. Det främsta var, att ... Därs. 3. Detta är det yppersta och främsta budet. Mat. 22: 38 (öv. 1883). Att jag skulle komma att spela den främsta rollen. De Geer Minn. 1: 168 (1892).
4) [bet. sannol. utvecklad ur 2, numera dock snarast anslutande sig till 1] ss. adv. i superl.: i främsta rummet, i första hand; framför allt, i synnerhet.
a) (i sht i vitter stil) utan förstärkning av annan superl. Wåre Tydske Ryttere, som thå / Wore beskedd (dvs. hade fått befallning) achte fremst opå, / The weke aff. Hund E14 183 (1605). Det, som främst låg honom om hjertat. Franzén Minnest. 3: 36 (1832). Främst är jag fridens vän, men glädes äfven, / när ädelt sinne knyter gossenäfven. Rydberg Vap. 127 (1891).
b) [jfr motsv. uttr. i fsv. o. dan.] i förb. först och främst. Huat fördarff .. swergis herrer oc gode men haffwa .. lidhit, försth oc fremisth bisper oc klerker. GR 1: 32 (1521). Förhielpe til, att vi först och fremst alle skole vidh Gudz clare och rene ordh .. holdne och försvarede blifve. RA 3: 12 (1593). (Jag) kallar .. med skäl det ett stort Tänkesätt, att alltid först och främst se på Det som förenar. Thorild 3: 243 (1793). Först och främst må härtill genmälas, att ... SvTidskr. 1894, s. 564.
c) (†) i förb. främst och ytterst, först o. sist. Then ansvarighet, som theras gångne värderings Ed them främst och ytterst tillförbinda. BoupptVäxiö 1777.
Spoiler title
Spoiler content