SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FUGARA fɯga3ra2 l. fu-, l. 040, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[jfr t. fugara; av it. fugara, fogara]
mus. benämning på en, vanl. i manualen förekommande, flöjtartad åtta- l. fyrafots (sällan sextonfots) orgelstämma. Brunius Metr. 334 (1836). Hennerberg (o. Norlind) 1: 117 (1912).
Spoiler title
Spoiler content