SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FUKT fuk4t, r. l. f. (m. Nordforss (1805), Dalin (1851)) ((†) n. Carlén Bull. 3: 440 (1847)); best. -en (ss. n. -et Carlén Bull. 3: 440 (1847)).
Ordformer
(fucht 1584—1745. fukt (fuckt) 1674 osv.)
Etymologi
[fsv. fukt, rök, ånga; jfr sv. dial. fukt, tjocka, dimma, nor. dial. fukt; av mnt. vūcht, sbst., av vūcht, adj., våt, fuktig, motsv. fht. fūht, fūhti, t. feucht, feng. fūht; av ovisst urspr.]
väta, fuktighet, fuktig luft; numera i sht om väta varav väggar l. föremål o. d. i ett hus l. rum äro genomträngda l. täckta o. om instängd fuktig (o. unken) luft o. d. Fukten rinner från väggarna. Drypa av fukt. Väggfyllnadsämne som står emot, utestänger fukten. Hålla rummet fritt från fukt. Slå fukten ifrån sig (om muryta o. d.). Helsingius K 1 b (1587). Fukt och röta förstöra golf och inredning. Brunius Resa 1838 175 (1839). Jag har visst gått och fått frossan härute i fukten. Strindberg Hafsb. 214 (1890). — jfr JORD-, MÖGEL-, NATT-, SKUR-, TÖ-FUKT m. fl. — särsk.
a) (†) närmande sig l. övergående i bet.: avdunstning, dunst, ånga. Tweggiahanda fucht kommer af Jorden, och giffr sigh vp i wädret. Luth Astr. 15 a (1584). Pestilentzisk Fucht. L. Paulinus Gothus Pest. 73 b (1623). Florinus Voc. 138 (1695).
b) (†) fuktig väderlek, nederbörd. SAForsius i Alm. 1624, s. 4. Om thet rägnar (S. Jakobs dag) betyder warmt och fucht. Bondepract. B 3 b (1662).
c) (†) allmännare: vätska, bevattning; äv. bildl. Fyr' Hufwudströmar .., / Som all den sköna tracht mäd frösam (dvs. befruktande) Fuckt begiöto. Columbus BiblV A 1 b (1674). Brenner Pijn. 2 (1727; bildl.).
Ssgr: FUKT-DROPPE. Bremer Strid 85 (1840). —
-DRYPANDE, p. adj. som dryper av fukt. Fuktdrypande källarmurar. —
-FLÄCK. PrHb. 1: 985 (1885). —
-FLÄCKAD, p. adj. Boken är något fuktfläckad. —
-FLÄCKIG. Fuktfläckiga tapeter. —
-FRI. Brunius Metr. 481 (1854). Varma, ljusa och fuktfria rum. AB 1869, nr 127, s. 4. —
-FRIHET—0~2, äv. ~20. —
-GRÅ. (i vitter stil) grå av fuktighet, fuktig o. grå. Fuktgrått töcken tjocknar. Hansson NVis. 112 (1907). —
-HALT, r. l. f. (i sht i fackspr.) Luftens fukthalt. Santesson Sv. 17 (1887). —
-KALL, adj. (i vitter stil) kall av fukt, kall o. fuktig. Bremer Nina 192 (1835). En svag, fuktkall vind. Janson Lögn. 259 (1912). —
-LUKT. Roos Helgsm. 2: 12 (1896). —
-MARK. (i fackspr.) fuktig mark. Abelin VTr. 56 (1903). —
-MÅRA. bot. växten Galium uliginosum Lin., som växer på fuktiga ställen; jfr VÅT-MÅRA. Nyman VäxtNatH 1: 86 (1867). Lyttkens Ogräs 32 (1885). —
-MÄTTAD, p. adj. i sht om luft o. d.: mättad med fuktighet. Den fuktmättade höstluften. Tavaststjerna Inföd. 96 (1887). —
-SKADA, r. l. f. Få fuktskador. —
-SKADA, v. nästan bl. i pass. samt i p. pf. ss. adj. Fuktskadad tobak. Geete MechtildUpp. XXXV (1899; om handskrift). —
-SKYDD. skydd(såtgärd) mot fukt. —
-SKYDDAD, p. adj. som är skyddad för (l. fri från) fukt. Förvaring på en fuktskyddad plats. —
-SKÅP. tekn. tillslutet rum med fuktighetsmättad luft (för härdning av cement, prövning av isolationsmaterial m. m.). TT 1897, M. s. 42. Därs. 1900, M. s. 145. —
-SVART. (i sht i vitter stil) svart av fukt, fuktig o. svart. Ullman Västkust 71 (1903). —
-VARM. varm o. fuktig, fuktigt varm; om luft o. d. Hallin Hels. 2: 841 (1885). —
(jfr b) -VÄDER. (†) fuktig väderlek. Risingh Landb. 49 (1671).
Spoiler title
Spoiler content