[sannol. etymologiskt identiskt med FUND, sbst.1; jfr t. befund]
(†) rådande förhållanden, skick, ordning, ställning. (Det ofullbordade saltvärket) står ähnu vedh det förra fund, som jagh Edhers Ex:tz senast munteligh refererade. OxBr. 11: 400(1640). — särsk. i uttr. gammal fund, sedan gammalt rådande förhållanden, gammalt bruk. Svart Gensv. E 5 a(1558). Att han jämte många andra lappar efter deras förfäders urminnes bruk och gammal funt allt härtills brukat trumman. HT 1891, s. 223(1687).
