SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FUND, sbst.2, m. l. f. l. n.
Ordformer
(fund 15581640. funt 1687)
Etymologi
[sannol. etymologiskt identiskt med FUND, sbst.1; jfr t. befund]
(†) rådande förhållanden, skick, ordning, ställning. (Det ofullbordade saltvärket) står ähnu vedh det förra fund, som jagh Edhers Ex:tz senast munteligh refererade. OxBr. 11: 400 (1640). — särsk. i uttr. gammal fund, sedan gammalt rådande förhållanden, gammalt bruk. Svart Gensv. E 5 a (1558). Att han jämte många andra lappar efter deras förfäders urminnes bruk och gammal funt allt härtills brukat trumman. HT 1891, s. 223 (1687).
Spoiler title
Spoiler content