SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FUNDIG, adj.
Etymologi
[fsv. fundogher; till FUND, sbst.1; jfr mnt. vundich]
(† utom ss. senare led i vissa ssgr) uppfinningsrik, fyndig; listig, slug. Armodh .. giör fundige och flijtige Menniskior. Risingh Kiöph. 99 (1669). Schultze Ordb. 1138 (c. 1755). — jfr ILL-, SPETS-, UNDER-FUNDIG.
Avledn.: FUNDIGHET, f. (†) fint, list, knep. (Danskarna) brukade .. den fundighet, at de giorde på någon tid en falsk fred. Tegel E14 178 (1612).
Spoiler title
Spoiler content