SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1926 FYNDLING, m.||ig. (m. Schultze Ordb. 1140 (c. 1755), Hahnsson (1896); m. o. f. Lind (1749)); best. -en; pl. -ar. Ordformer (fynding c. 1755. fyndling 1741—1896) Etymologi [av (ä.) t. fündling, avledn. av fund, fynd (se FUND, sbst.1); jfr FINDLING] (numera bl. ngn gg i Finl.) hittebarn. Serenius (1741). Weste (1807; angivet ss. mindre lämpligt än hittebarn). Hahnsson (1896). SAOB Alfabetisk lista fylte fynd subst. fyndig adj. fyndighet subst. fyndigt fyndling subst. fynna fynne subst. fynsk adj. fyr subst.1 fyr subst.2 Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content