SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FYRIG fy3rig2, adj.2
Etymologi
[jfr d. fyrig, av nt. fīrig, avledn. av mnt. vīren (se FIRA, v.1; jfr FYRABEN); jfr äv. t. feirig]
(i arbetarkretsar o. sjömansspr.; i vissa trakter) som saknar sysselsättning, arbetslös; jfr FIRA, v.1 1. Sparre Sjökad. 257 (1850). Socialdem. 1892, nr 236, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content