FÅLLA fol3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(förr) hålla (får, stundom kor, svin) i fålla för att på detta sätt göda jorden, där fållan ställes; ofta abs.: sätta upp fållor (ngnstädes); stundom: sätta upp fållor på (en åker), närmande sig bet.: göda (en åker) medelst användande av (får i) fållor. Brahe Oec. 107 (1581). Kalm Resa 1: 298 (1753). En Åker .., hvaraf jag årligen sådde 3 delar, och fållade på den fjerde. Brauner Bosk. 23 (1756). Grotenfelt JordbrMet. 295 (i handl. fr. 1823). På godt bete kunna 100 får på 4 à 5 veckor, genom att under nätterna fållas, göda omkr. 1 tunnland. Arrhenius Jordbr. 1: 109 (1859).
SAOB
