SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FÄLEN, adj.
Etymologi
[sv. dial. fälin, fälen, nor. fælen, isl. fælinn; jfr sv. dial. fäl, fel, d. fæl; till stammen i FÄLAS, v.1]
(†) rädd, betagen, illa till mods. Den Andra (blir) rädd för den .. (vita skepnaden): / Ja offta swåra skräckt, af Häpnad steel och fälen. Dahlstierna (SVS) 56 (1697).
Spoiler title
Spoiler content