FÄSÖR fäsö4r l. -œ4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er. (ofta med mer l. mindre noggrann fr. stavning)
Etymologi
[av fr. faiseur, tillvärkare, yrkesman, av faire, av lat. facere, göra (se FACIT)]
(i vissa kretsar) konstnär l. vanl. (dramatisk) författare hos vilken rutin o. teknisk skicklighet få ersätta bristen på egna idéer l. högre konstnärlig strävan; stundom: versmakare. NF (1881). I sin diktning är han kanske mindre sjelfständig konstnär än rutinerad faiseur. Nornan 1890, s. 141. BKonvLex. (1923).
