SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FÖLJAKTIG föl3j~ak2tig, adj.; adv. (i bet. 6, †) = (Livin Kyrk. 86 (1781)), -EN (2RARP 5: 606 (1726)), -T (Serenius EngÅkerm. 130 (1727), SvMerc. 6: 241 (1760)).
Ordformer
(follg- 1703. fol(l)i- 1584—1626. fulg- 1547—1597. fylg- 1524—1527. föl- 1529—1628. föl(l)g(h)- 1525—1792. fölge- 1608. föl(l)ie- 1597—1690. fölij- 1655. föl(l)j- 1595 osv. — -acht(t)- 1542—1792. -af(f)t- 1551—1596. -agt- 1613—1696. -a(c)kt- (-act-) 1524 osv. — -ig 1527 osv. -ug 1524—1529)
Etymologi
[fsv. fylghaktogher; liksom d. fölgagtig av mnt. volgehaftich, volgachtig, till volgen (se FÖLJA, v.)]
1) (numera nästan bl. i skriftspr.) motsv. FÖLJA, v. 2: som medföljer l. åtföljer l. ledsagar (ngn på en färd l. vandring o. d.). GR 2: 126 (1525). Her Åke Axellsson skall kallass hijt att bliffva R. Drotzen följachtig till Småland. RP 7: 471 (1639). Den unga husfrun hade denna gång inte varit barnen följaktig på deras resa. Lagerlöf Troll 2: 93 (1921).
2) (numera nästan bl. i skriftspr.) motsv. FÖLJA, v. 5: som uppträder tillsammans med (ngt), som förefinnes i samband med (ngt); som är förenad l. förknippad med (ngt), som beledsagar (ngt). VDAkt. 1781, nr 323. De symptom som äro denna sjukdom följaktiga. Björkman (1889). — särsk. (†) i förb. med prep. med. Men finnes någon svårare omständighet vara följachtig med en sådan motvilja, .. blir straffet ther efter inrättadt. Nehrman JurCr. 162 (1756). Porphyr och .. därmed beslägtade eller följaktiga Berg-arter. VetAH 1805, s. 2.
3) (†) motsv. FÖLJA, v. 8.
a) hörsam, lydig. Biude wij och befalle alla waara skepare Houitzmen .. att the honom høruge lyduge ock fylgactuge wara baade tiil landt och watnn. GR 1: 219 (1524). (Sv.) Följachtig, (fr.) obeïssant, promt à obeïr. Möller (1745, 1755). särsk. med avs. på ngt abstr.: hörsammande, följande. Emädan Han (dvs. en präst som ville bli anställd i Eksås) een Laghligh kallelse fölgachtigh .. resan i Herrans Nampn företager dijth neder uppå orthen. VDAkt. 1660, nr 24.
b) efterföljansvärd. Tiällmann Gr. 117 (1696). Den salige dödas bepriseliga förhållande .. kan tiena oss til en följachtig eftersyn uti vår återstående öfrige vandel. Haartman Salonius 42 (1730).
4) (†) motsv. FÖLJA, v. 11: som är med om (att utföra ngt); som deltager (i ngt). (De anklagade rådsherrarna hava) både rådt Konungen til, och sielffue warit fölgachtige emoot Sweriges Lagh, at före uthlendsken Häär å Fosterland there. Stiernman Riksd. 506 (1600). Utom skrankit .. voro platser anviste för .. alla öfrige uti Processionen följaktige personer. ProtHofrSkBlInstall. 24/5 1821, s. 4.
5) (†) motsv. FÖLJA, v. 18: som följer av l. utgör en följd av ngt. Genom detta ächtenskaps rifvande och GårdeHandlens fölgachtiga åtrande. VDAkt. 1789, nr 81. Därs. 1793, nr 190.
6) (†) motsv. FÖLJA, v. 18 c o. 19; anträffat bl. ss. adv.: följaktligen. Ingen (kan) neka, att 1 person är lättare att vinna än fyra, ock att fölliachtigen 100 äro lättare att vinna än 400. 2RARP 5: 606 (1726). (Ett barn skall läras att) sky och förakta alt, som strider emot Guds behag, och följaktigt emot et ädelt sinne. SvMerc. 6: 241 (1760). Livin Kyrk. 86 (1781).
Avledn.: FÖLJAKTIGHET (följa´ktighet Weste), r. l. f.
1) (†) till 1: förhållande(t) att medfölja l. åtfölja ngn; sällskap. Hvad flickan som med honom följacktighet giordt angår, så (osv.). VRP 31/10 1739.
2) (numera knappast br.) till 2: beledsagande. Weste (1807). Björkman (1889).
3) (†) till 3: hörsamhet, lydnad, foglighet. (T.) Folgsamkeit .. (sv.) lydighet, fölgaktighet. Lind 1: 735 (1749). (Lat.) Sequacitas .. (sv.) följaktighet. Ekblad 348 (1764).
4) (†) till 5 o. 6: följd; konsekvens; äv.: följdriktighet? (Lat.) Sequela .. (sv.) Föliachtigheet i taal. Linc. (1640; under sequela). Weste (1807). Schulthess (1885).
Spoiler title
Spoiler content