SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRDRÖJA fördrö4ja l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (fördrö´ja Weste; fördrö`ja Dalin), v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.).
Etymologi
[till FÖR- II B]
1) intr.: dröja (att göra ngt), vänta l. uppskjuta (med ngt, att göra ngt); ofta med prep. med; äv. abs.; numera knappast br. utom ngn gg opers. i pass. i förb. fördröjas med ngt. GR 3: 22 (1526). Herre achta vppå och gör thet, fördrögh icke. Dan. 9: 19 (Bib. 1541). At hans Kon. M. icke wille längre medh sin Cröning fördröia. Tegel G1 1: 113 (1622). Så wele Wij, at så framt Bröllopz-Acten skal skee om Affton, det de som budne äre, här effter icke fördröija at inställa sigh längre än til klockan siu. Stiernman Com. 3: 234 (1664). Thomander 1: 142 (1828). Tertullianus .. framkastar den frågan, ingalunda om barndopet borde tillåtas, utan om dermed borde fördröjas. Agardh ThSkr. 2: 116 (1856). jfr (†): O menniskia tu skalt nu följa migh, / Iagh wil eij längre fördröija medh tigh. Ps. 1695, 380: 2 (yttrat av döden). — (†) dröja, låta vänta på sig. Ju längre vårflodens ankomst fördröjer, ju starkare blir vanligen dess herjning. Zetterstedt SvLappm. 1: 201 (1822).
2) tr.: dröja l. vänta med l. uppskjuta (ngt); föranleda uppskov med (ngt); vålla att (ngt) sker l. försiggår senare än eljest skulle varit fallet, försena, försinka; stundom närmande sig bet.: hejda, hämma, återhålla. I scriffue om waar cröningh ath then icke lenger fordröghes schulle. GR 3: 280 (1526). Efter Hans Kongl. May:tz dödelige frånfälle, det Gud nådeligen fördröije. Kyrkol. 21: 2 (1686). Jag har orsak at tro, det äfven så många olyckeliga människor omkommit af fördrögde, som af förhastade amputationer. Acrel PVetA 1767, s. 69. All din dygd kan ej fördröja / Tidens flykt och ödets lag. Wallin Vitt. 2: 221 (1803). Gud, som till oss ser, / Skall hjelpen ej fördröja. Ps. 1819, 379: 1. Språkljudens .. indelning och uppställning .. har under åratal fördröjt arbetets utgifvande. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. IV (1885). jfr (†): Fördrögh icke them fattigha gåffuona. Syr. 4: 3 (Bib. 1541). — särsk.
a) mil. i p. pf. i uttr. fördröjd nedslagsbrisad (äv. brisad), granats brisad i målet (jordtäckning, byggnad) efter nedslag till mera avsevärdt djup. Minbomber .. äro vanligen apterade för fördröjd brisad. FlygHb. 20 (1921).
b) särsk. fys. i p. pf.: avsaktad, retarderad. Rörelsen blifver antingen påskyndad (accelererad) eller fördröjd (retarderad). JernkA 1834, s. 258. Moll Fys. 5: 2 (1897).
c) (†) refl. Dog haffuer saken sig så fordröckt, att ther än nw jngen endelig ende på komit är. GR 8: 194 (1533). Så hafwer theres reese sig Eendeles her till lenge fördrögtt. Därs. 18: 104 (1546). Därs. 28: 520 (1558).
3) (numera föga br. utom i pass.) tr.: draga ut på tiden med (ngt); förlänga, uttänja (en handling l. värksamhet); förhala (tiden). GR 1: 211 (1524). Hwar han warder behollen .., bliffuer kriget fördrögt. Svart G1 62 (1561). Det var .. icke rådligt att der fördröja tiden. HLilljebjörn Hågk. 1: 74 (1865). Tegnérs vistelse i Stockholm .. fördröjdes till slutet af september. Wrangel BrinkmTegn. 331 (1906). (†) Och fördröghde han talet in till minnat. Apg. 20: 7 (NT 1526).
4) med personobj. (äv. med avs. på fartyg, järnvägståg, post o. d.): kvarhålla (ngn ngnstädes); uppehålla, försinka (ngn), komma (ngn) att dröja (ngnstädes) längre än beräknat l. avsett var; numera nästan bl. i pass. med sakagent, i sht i p. pf.: uppehållen, försinkad (av ngt). Apg. 24: 22 (NT 1526). Så att H(ans) F(urstliga) N(åde) icke må altt för lennge öfver försagdann tijdh .. fördröiges. OxBr. 5: 27 (1613). Han återkommer från staden, / Länge fördröjd af bestyr och af dåligt före på vägen. Runeberg 1: 36 (1832). Jag (ville) ej vidare fördröja den artige och talföre vaktaren af samlingen. Wallin Bref 226 (1849). Postbåten från Köpenhamn .. hade blifvit fördröjd af storm. De Geer Minn. 1: 260 (1892).
5) (†) intr.: göra uppehåll (i resa o. d.); dröja l. stanna (på en plats); dröja kvar, stanna kvar (ngnstädes, äv.: i en ställning, ett förhållande); äv. refl. (jfr 6). Hafwa tå the Swenske .. begifwit sigh til Konungens Flotta, men the Danske fördrögde sigh något. GR 1: 20 (1521). Är forthenskuld rådeligit, att i skynde eder till honom och icke fördröije på vägen. SvTr. 4: 563 (1566). The som vthi sådan Echtenskap äre til sinnes at fördröya. Schroderus Os. 2: 40 (1635). Nibelius .. återkom andra dagen, men Damerna lära fördröja till Måndagen. Kellgren (SVS) 6: 223 (1789). Johansson HomIl. 2: 288 (1846).
6) refl.: dröja kvar (ngnstädes) för länge l. längre än avsett l. väntat o. d., försinka sig; äv.: dröja för länge l. längre än normalt (med att göra ngt). I fall han mot sin föresats / Fördröjde sig. Arnell Scott 119 (1829). Bofinken, som fördröjt sig i norden, medan hans maka rest till södern. Wirsén i 3SAH 2: 524 (1887). Den bästa kon hade fördröjt sig med kalfningen. TurÅ 1914, s. 1. — jfr: Det stycke vildskön natur, som där fördröjt sig, lockade .. några .. landskapsmålare. Rydberg 9: 334 (1895).
Särsk. förb.: FÖRDRÖJA HÄN. (†) till 3: förhala, söla bort (tiden). Så fördröger han tijden henn, och giffwer oss om ingen deel tilkänne. GR 16: 148 (1544).
Avledn.: FÖRDRÖJARE, i bet. 1 o. 2 m., i bet. 3 r. l. m.
1) (†) person som dröjer. Linc. (1640; under cunctator).
2) (tillf.) person som fördröjer ngt.
3)
a) fotogr. FotogrT 1893, s. 47. Med fördröjare menar man ämnen, hvilka uppehålla (fördröja) framkallningen hufvudsakligen på de ställen af skiktet som blott fått ett svagt ljusintryck. Roosval Schmidt 132 (1896).
b) mil. anordning å nedslagsrör gm vilken en granats nedslagsbrisad fördröjes. 2NF (1908).
FÖRDRÖJELSE, r. l. f. (†) dröjsmål; uppskov. The .. komo vtan all fördröyelse. Apg. 25: 17 (NT 1526). The Galliers fördröijelse gick ther vth vppå .. at the tijdhen förhaala kunde. Schroderus Liv. 652 (1626). Ekblad 227 (1764).
FÖRDRÖJNING, r. l. f. (numera föga br.; jfr dock b) fördröjande; förr äv. konkretare: dröjsmål, uppskov. GR 3: 325 (1526). En minuts fördröjning. CFDahlgren 2: 48 (1829). Den fördröjning, som ångbildningen lider i ett med gas fyldt rum. Dahlander Fock 439 (1875). särsk.
a) (†) i uttr. utan fördröjning, utan dröjsmål, genast, med detsamma. GR 5: 180 (1528). Tå skulle vtan all lengre fördrögning Calmare recess fultgöras. OPetri Kr. 291 (c. 1540). Adlerbeth Ov. 387 (1818).
b) (fullt br.) mil. om det förhållandet att en granats nedslagsbrisad sker mer l. mindre djupt i målet (lång, kort fördröjning). Hedin Front. 387 (1915). Förut använd inställning med och utan fördröjning förekommer fortfarande (å artilleriprojektiler), men bör riktigare numera benämnas inställning på kort och lång fördröjning. KrigVAH 1920, s. 79.
-DRÖJNINGS-RÖR. mil. nedslagsrör till granat för åstadkommande av fördröjd nedslagsbrisad.
Spoiler title
Spoiler content