SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖR- ssgr (forts.):
FÖR-DRÖMMA 040 (jfr anm. 2:o sp. 2313). [jfr t. verträumen]
1) (i poesi o. högre stil) till II 1 a ϑ: tillbringa (sin tid o. d.) med drömmar, drömma bort. Atterbom Minn. 461 (1818). Runeberg 2: 149 (1830). Bland blommorna i trädgården fördrömda timmar. Solnedg. 1: 140 (1910).
2) (föga br.) till II 1 c α: refl.: förlora sig i drömmar l. drömmerier. Fördrömmen er icke! Fahlcrantz 2: 94 (1826, 1864). Böttiger 3: 274 (1858).
3) [efter d. fordrømt] till II 1 b α; i p. pf.: som (allt för mycket) lever i sina drömmar o. är främmande för det värkliga livet. Ett fördrömdt, ensamt och sjukligt barn. Norlind Hell 1: 273 (1912). Böök ResParn. 14 (1926).
(II A) -DRÖVA. [jfr mnt. droven, bedröva] (†) bedröva. OPetri 2Post. 8 b (1530).
Spoiler title
Spoiler content