FÖRENTHÅLLA, v., anträffat bl. i sup. -hållet o. ss. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[efter t. vorenthalten; till FÖR- II B]
(†) orättmätigt undanhålla (ngn ngt). Han haffuer .. samma Timber nu i longh tijdh hans Kon. Mt. mootwilleligen förenthollet. Tegel G1 2: 298(1622; efter handl. fr. 1554). VDAkt. 1689, nr 1052.
