SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRE- ssgr (forts.):
(I 2, 7) FÖRE-RYCKA. (†) marschera i förväg. (Han) var om afftonen tilförende förerychtt medh knechttarne. AOxenstierna 1: 23 (1605). —
(jfr I 1) -RÅD, sbst.1 [jfr FÖR-RÅD] (†) förråd. H. K. M. hafver .. förfarit, at en hop gamle Svenske böker hafva warit och än äro, thär och hwar i förerådh i Landz ändarna. Bureus KonStyr. A 4 b (1630). —
(I 7) -RÅD, sbst.2 [jfr FÖR-RÅD] (†) råd som kommer i förväg; motsatt: efterråd. Mången (måste) .. sanna .. det ordspråket: om efterråd voro så god som föreråd, så voro icke så mång oråd. Broman HelsB 108 (c. 1750). —
(I 3) -RÅDA. (†) taga sig i akt för (ngt). Wij .. wäl föreråda wele, att Wij emoot denne försäkringen något skulle handla. Stiernman Riksd. 1431 (1664). —
(I 7) -SAGA. (†) förutsägelse. Linder Frans. 61 (1713). —
-SAGD, p. adj.1, se under FÖRESÄGA. —
(II) -SAGD, p. adj.2 (†) försagd. (De) blifwa .. förskräckte och föresagde. Rudbeckius KonReg. 29 (1614). —
(I 1) -SAL. (†) försal. Linc. (1640; under prothyrum). Peringskiöld MonUpl. 162 (1710). (I 1) -SATS, sbst.1 vbalsbst. till FÖRESÄTTA 6: handlingen att föresätta sig ngt; vad man föresatt sig att göra; avsikt, fast uppsåt, beslut att framdeles göra ngt. Fatta en föresats, föresätta sig ngt. Han började med de bästa föresatser. Det hela stannade vid vackra föresatser. Kling Spect. Ss 3 b (1735). Styrk mig i den fasta föresats at ständigt åtlyda dygdens föreskrifter. Lantingshausen Young 1: 11 (1787). Vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser. Auerbach (1908; ordspr.). särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. (göra ngt) med l. av föresats o. d., (göra ngt) med avsikt, med flit, med berådt mod. Ossian 2: 51 (1794). Så vida han ej uppenbarligen af föresats själf vållat olyckan. Forssell Stud. 2: 81 (1884, 1888).
b) (†) i uttr. hava sin föresats till ngt, hava för avsikt att bliva ngt. Han må hafva sin föresats til Stats- eller Krigsman, Präst- eller Civil-betjent. JAlströmer PVetA 1745, s. 34.
c) (†) uppgift (som ngn föresatt sig); ämne (som ngn föresatt sig att behandla). Til vår föresats hörer allenast Hennes May:tz sidsta tal, til Hans Kongl. Höghet Printzen. Nordberg C12 1: 18 (1740). En Fråga, som plägar föreställas de Naturkunniga, då allmänheten ser dem syslosatta med sina föresatser och Naturens alsters skärskådande. Gedner Linné En fråga 3 (1753). Kalm Resa 3: 131 (1761).
d) (†) ändamål, avsikt med ngt. En Handtverkare kan sina händers verk bråka, när de ej svara emot des föresats. Tessin Bref 1: 92 (1751). Hof Skrifs. 54 (1753). —
(I 7) -SATS, sbst.2 [jfr FÖR-SATS] (†)
1) log. om det led i ett hypotetiskt omdöme som innehåller grunden, försats; premiss. Föresatzen är richtig och god. .. Men den giorde tillämpning och slutsatz går för vida. VDAkt. 1744, F III 7. På så falska och ogrundade föresatzer skrider .. Författaren .. til en lika sliprig slutsatz. Därs. 1766, nr 417 (1763). Möller (1790, 1807).
2) språkv. försats. Svedelius FrGr. 280 (1814). Vinterbl. 1853, s. 231. —
(I 1) -SATT, sbst. [jfr mnt. vorsat. Jfr FÖR-SATT] (†) föresats, uppsåt. Gustaf II Adolf 285 (1626).
Spoiler title
Spoiler content