SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRFALNA, v., stundom FÖRFALLNA, v.2 (v.1 se FÖRFALLA, v.2 avledn.) -ade.
Ordformer
(-fa(a)ln- (-fahln-) 15261871. -falln- 15601884)
Etymologi
[av FÖR- II B o. FALNA, FALLNA]
(†) falna; särsk. om växt, blomma l. blad; äv. allmännare l. bildl.: avtyna, förtvina, försvagas, mattas, förtorkas. Aff rätt förfärilse haffwer them båådhe kööt och been förfalnat och förwijsnat. OPetri MenFall L 5 a (1526). H. K. N. .. begynte nu meer och meer både till den karskheeten och starckheeten mächta förfallna. HH 20: 122 (1560). Hur snart är .. (människan) förödd / Rätt som ett blomster hon förfalnar. Ps. 1695, 402: 2. Han förgäter, att, änskönt den utvärtes menniskan föråldras och förfallnar, så skall dock den invertes menniskan föryngras och förklaras dag ifrån dag. Flensburg KyrklTal 402 (1884). Anm. I exempel från äldre tid är det stundom omöjligt att avgöra huruvida man har att göra med FÖRFALNA l. FÖRFALLNA, v.1.
Spoiler title
Spoiler content