publicerad: 1927
FÖRFLYTTA förflyt4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förfly´tta Weste), v. -ade; se för övr. FLYTTA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Strinnholm Hist. 3: 685 (1848; i bet. 2 d β)), -NING (se avledn.).
Etymologi
1) transportera, forsla; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning (se avledn.).
2) föra (ngn l. ngt) från den plats där han l. det befinner sig, flytta. JMessenius (1629) i HB 1: 94. Bilen, som, innan vi visste ordet av, hade förflyttat oss inom Upsalas hank och stör. Möllersvärd UpplJaktst. 29 (1917). — (†) Han må forflyttie then borgarestwffua. GR 4: 284 (1527). — särsk.
a) i numera knappast br. anv. (Floden) Hoang-ho .. har flere gånger förflyttat sin bädd. Nathorst JordH 397 (1890).
c) med avs. på inrättning o. d. l. (skådeplatsen för) en värksamhet o. d.: förlägga till annan ort. Förflyttom .. scenen .. till svenska akademiens sessionsrum. Palmær Eldbr. 67 (1834). Hufvudstadens förflyttande till Konstantinopel. NF 1: 106 (1875).
d) i överförd anv., med avs. på person: överföra (ngn) i annan miljö l. klass o. d. än den han förut befunnit sig i, flytta (se d. o. I 2 g). Äfven fria män förflyttades någon gång till trälars klass. Strinnholm Hist. 1: 595 (1834). — särsk.
β) transportera (ämbets- l. tjänsteman o. d.) till annan tjänst l. annan tjänstgöring l. annan ort. Strinnholm Hist. 3: 685 (1848). Förflyttas till ett annat stift. Auerbach (1908).
e) refl., om person l. djur: röra sig från ett ställe till ett annat; om sak äv.: undergå förändring av plats l. läge; jfr f slutet. Barometermaximum har förflyttat sig från X till Y. AB 1830, nr 11, s. 2. Sumphönorna .. skola .. genom löpande förflytta sig till skilda trakter efter olika årstider. Nilsson Fauna II. 1: Inl. III (1858). Förmågan att förflytta sig (från ett ställe till ett annat). Östergren (1923). — jfr STÄLL-FÖRFLYTTA.
f) bildl.: försätta (ngn l. ngns tanke) till annan tid l. plats l. (ngn) i annan sinnesförfattning o. d. Lidbeck Anm. 6 (1796). (Denna visa) förflyttar, i sin rena, oskyldiga fägring, inbillningen till flydda tider. Wirsén i 3SAH 2: 814 (1887). Östergren (1923). — särsk. refl.: (i tanken) försätta sig (till annan tid l. plats l. i andra omständigheter o. d.). Nyström DöfstUndUtv. 162 (i handl. fr. c. 1839). I tanken förflytta sig till en annan plats. Auerbach (1908).
3) (†) intr.: begiva sig bort; ombyta vistelseort, flytta. Förflyttia sin koos. Linc. (1640; under præmigro). (De lära) åhr 1709 .. (hava) förflydt frå Rusthållet Nyra .. til Sönderbohärad. VDAkt. 1713, nr 211. — bildl., om avgång gm döden. Dryselius Monarchsp. 465 (1691). Den 9de Julij 1654, då .. (Ferdinand IV) ifrån det timmeliga förflötte til det Ewiga. Dens. Måne 237 (1694).
Särsk. förb.: FÖRFLYTTA TILLBAKA010 040, äv. 032. särsk. bildl.; särsk. refl., till 2 f slutet. EHTegnér i Ydun 1870, s. 63.
Avledn.: FÖRFLYTTBAR, adj. (mindre br.) till 2: som kan förflyttas. En .. förflyttbar löp- eller traverskran. TT 1899, Allm. s. 46. särsk.
a) till 2 d β. Att göra de svenska lägre tjänstemännen förflyttbara och lätt afsättliga. Lundström Jörgenb. 200 (1905).
Avledn.: förflyttbarhet, r. l. f. (mindre br.) särsk. till FÖRFLYTTBAR b. Petersson FysUnders. 201 (1908). —
FÖRFLYTTNING, r. l. f.
1) (i fackspr.) till 1: transport. Det arbete, som har till föremål personers eller sakers förflyttning från en ort till en annan: transportindustri. kommunikationsväsen. EkonS 1: 201 (1891).
2) till 2. Fock 1Fys. 292 (1854). Tyngders förflyttning tvärskepps åstadkommer krängning åt den sida, förflyttningen sker. Engström Skeppsb. 114 (1889). jfr TRUPP-FÖRFLYTTNING. särsk.
a) till 2 c. Kopparmyntverkets förflyttning från Avestad till Stockholm. AWStiernstedt i VittAH 23: 441 (1857, 1863).
b) till 2 d. Vasenius Top. 1: 80 (1912). särsk. till 2 d β, i fråga om ämbets- l. tjänsteman: transport; förr äv.: befordran. Wexell Rol. 213 (1755). Förflyttning af ämbets- och tjänstemän utan deras samtycke från innehafvande till annan befattning .. är .. i Sverige genom § 36 R. F. uttryckligen förbjuden. 2NF 35: 1162 (1923).
c) till 2 e. Detta (barometer-)minimums förflyttning till södra Nordsjön och sydligaste delen af Sverge. UVTF 28: 72 (1881). jfr STÄLL-FÖRFLYTTNING.
3) (†) till 3; särsk. bildl. Men aldrayttersta förflyttningen sker först vid de Dödas Upståndelse. Alnander Sal. 120 (1770).
Ssgr: förflyttnings-förmåga. till FÖRFLYTTNING 2 c. Sparre Frisegl. 3: 266 (1832). förflyttnings-skyldighet. till FÖRFLYTTNING 2 b slutet: skyldighet att underkasta sig förflyttning till annan tjänst l. ort o. d. 2NF 35: 1162 (1923).
Spoiler title
Spoiler content