publicerad: 1927
FÖRGÄVES förjä4ves l. fœr-, adv. o. oböjl. adj.
Ordformer
(-gäves, (-g(i)äfves, -g(i)äf(f)wes, -gäffues) GR 14: 305 (1542) osv.; -gäfwas (-gäffuas) Baazius Upp. Q 5 a (1629), Hamb. (1700); -gef(f)ves (-gef(f)wes, -geffues) Mat. 10: 8 (NT 1526), LexTrip. (1742); -gefuis HB 2: 347 (1600). -gifves (-giffues) GR 5: 159 (1528), Hiärne Underr. 16 (1702). — -gäfs (-gäffz) HFinlH 8: 264 (1555), Stiernhielm Parn. 3: 5 (1651; i vers), ÖB 130 (c. 1712; i vers). — -giäf(f)west (-gäffuest) VDAkt. 1650, nr 38, Därs. 1711, nr 10; -gäfwist VDAkt. 1693, nr 411. — -gefvens OxBr. 8: 228 (1654). -giffuens OPetri 1Post. 109 b (1528))
Etymologi
[fsv. forgivins, -geffues, -gäffues, -gäffz, liksom d. forgjæves av mnt. vorgevens, -geves(t) (motsv. t. vergebens), genitivadv. till p. pf. av vorgeven, gifva l. skänka bort (se FÖRGIVA); jfr FÖRGÄVLIG. Förb. till förgäves går tillbaka på mnt. to vorgevens]
1) (†) till skänks; för intet, kostnadsfritt, gratis; utan att erhålla lön l. ersättning därför; utan att erlägga avgift l. betalning därför; äv. i förb. till förgäves. I haffwen fått förgeffues, så skolen j och giffua förgeffues. Mat. 10: 8 (NT 1526). Wij kunne icke skenckiet them alt samens så til förgeffues heden. GR 15: 474 (1543). The .. bruka strömmerne aldeles förgeffves. RP 3: 138 (1633). Vil jag doch intet, at tu tienar mig förgäfves. Kolmodin QvSp. 1: 91 (1732). Schultze Ordb. 1521 (c. 1755). — bildl.: utan vedergällning; ohämnat; ostraffat. Joenn Bagge (har) sådane theris (dvs. ryssarnas) offuerwold inthet wedergiort, vthan lathe them aldelis forgäffz drage tilbake igen. HFinlH 8: 264 (1555). BL 11: 202 (cit. fr. c. 1580).
2) för att beteckna att en handling l. strävan icke får framgång l. leder till åsyftat resultat; förr äv. i förb. till förgäves.
a) ss. adv.: utan att vinna sitt syfte, utan resultat; utan värkan; utan framgång; till ingen nytta, gagnlöst; fåfängt. Låta ngn vänta förgäves. GR 5: 159 (1528). Then som .. thenna Daniels Prophetia .. fruchtsamligha och icke förgeffues läsa eller höra wil. FörsprDan. (Bib. 1541). På thet at I icke .. til förgefwes måge plågade blifwa. Gustaf II Adolf 578 (1613). Man böd til at hålla mig qvar, men förgäfves. Jag gick ut. Dalin Arg. 1: 93 (1754). Jag åkte en half mil förgäfves. Stiernstolpe Arndt 1: 122 (1807). Ingen verklig tänkare har .. arbetat förgäfves. Claëson 2: 393 (1859). På hemvägen från Lagerbjelke sökte jag förgäfves Almqvist. De Geer Minn. 2: 123 (1892).
b) ss. adj.: fruktlös, resultatlös; som icke tjänar till ngt, onyttig; fåfäng.
α) i predikativ ställning; numera nästan bl. då predikatet är en form av ’vara' o. subjektet betecknar en handling l. strävan uttryckt gm inf. med att l. vbalsbst. (resp. pron.). Alla hans böner voro förgäves. GR 6: 106 (1529). Titt arbete är icke förgeffues. Jer. 31: 16 (Bib. 1541). Om han icke hoppatz hadhe, at the som slaghne woro, åter vpstå skulle, så hadhe thet warit förgeffues och een dårheet, at bidhia för the dödha. 2Mack. 12: 44 (Därs.). Huruväl alle tiänlige medicamenter icke spardes, så var deth doch altt förgefvens. OxBr. 8: 228 (1654). Hvart flyr du? Vintren sjelf ditt upsåt gör förgäfves. Lenngren (SVS) 1: 109 (1778). Förgäfves all den omsorg är, / Som styrd af Gud ej blifver. Ps. 1819, 306: 1. Förgäfves syntes hvarje Hunyadys försök att tillbakadrifva turkarna. NF 7: 86 (1883). De Geer Minn. 2: 185 (1892).
β) (†) i attributiv ställning. Att the icke någet förgeffwes arbete göre. GR 17: 262 (1545). At han twänne förgiäfwes Tågh åth Franckrijke giordt hafwer. Brask Pufendorf Hist. 121 (1680). Et förgäfves hopp om hvilo. Mörk Th. 2: 14 (1752). Ett förgäfves försök. Andersson Verldsoms. 2: 15 (1854).
3) (†) för att beteckna att det saknas skäl l. anledning till en handling, en mening o. d.
a) ss. adv.: utan skäl l. anledning; utan grund. Mitt folck warder förgeffues förfördt (dvs. bortfört). Jes. 52: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: utan sak). Gammal hund skäller intet förgäfwes. Hiärne 3Hdskr. 60 (c. 1716); jfr 4. Förgäfves ej .. sitt öga ned hon slår, / Och ömsom röd och ömsom hvit med harm och blygsel står. BEMalmström 6: 51 (1845).
b) ss. adj.: som ej har skäl för sig, ogrundad, grundlös. GR 28: 226 (1558). The medh en förgäfwes räddhoga förskräckte the Romare. Schroderus Liv. 104 (1626). Förgäfves och fåfäng är .. den tanken, att Sabbaths-budet vore en blott åt Judarne gifven förordning. Rosenius Bud 99 (1858).
4) (som är) utan (ngn egentlig) mening l. innebörd l. utan (ngn värklig) betydelse; (som göres l. säges) utan att man (egentligen) menar ngt därmed; ”för ingenting”; för ro skull; blott av en nyck l. ett infall; stundom svårt att skilja från 3.
a) ss. adv.; numera bl. (dels i religiös stil, dels vard.) i nekad sats. Han (dvs. överheten) bär icke swärd förgeffues, vtan han är gudz tienistaman, en hempnare honom till straff som illa gör. Rom. 13: 4 (NT 1526; ännu i Bib. 1917). Om en än swäär förgeffues, är han icke thes heller saaklöös. LPetri Sir. 23: 14 (1561). (Gud) har ej förgäfves gifvit oss detta bud. Wallin 2Pred. 2: 111 (1814). En allvis skapare, som alls icke gjort något förgäfves. TMFries (1906) hos Linné Skr. 2: 224. Fru Sundler var inte förgäves dotter till en så utmärkt hushållsmänniska som Malvina Spaak. Lagerlöf ChLöw. 90 (1925).
b) ss. adj. i predikativ ställning; numera bl. i nekad sats i uttr. det är (var) icke förgäves som ... (Gustav Vasa hade, då han föddes) ett Hiälmeet öffwer huffwudet, och ett rödt kårs på Bröstet: Skulle sådant wara förgäffwes? Svart Ähr. 48 (1560). Det var inte förgäfves den gamle skälmen Simon Black gaf henne öfver 20 tusen daler, at hon skulle tiga. Stridsberg Friman 65 (1798); jfr 3. Med 1600-talet börja partiskrifterna att antaga ett vildare skaplynne; det var ej förgäfves, som århundradet inleddes med Linköpings blodbad. Schück SvLitH 1: 417 (1889).
Spoiler title
Spoiler content