SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖR- ssgr (forts.):
(II B) FÖR-KRÖKA. (†) kröka (ngt), göra krokig. Sielfwa landet är fyrhörnigt .. och tämmeligen rätt, där icke Skärarna eller wijkarna desz skapnat runt om något afbryta och förkröka. Rudbeck Atl. 1: 160 (1679). Därs. 164. —
(I 2) -KULTIVERA3~0020, -ing. trädg. giva (plantor) en förberedande odling (i drivbänk o. d.), innan de utplanteras på kalljord, l. innan de drivas till blomning (l. till fruktsättning) i växthus. 2NF 11: 1434 (1909). —
(I 2) -KULTUR3~02. (i fackspr.) förberedande odling l. plantering o. d. Sundberg Mikroorg. 502 (1897). särsk.
a) landt. om den första odlingen av ett nyupptaget fält. (Detta slags) mossbränning är .. att betrakta blott såsom en förkultur. MosskT 1887, s. 36. Grotenfelt LandtbrFinl. 54 (1896).
b) skogsv. om plantering av härdiga, mindre krävande o. till skydd för trädplantor av annat, ömtåligare slag särskilt lämpade trädslag ss. förberedelse för inplanterandet av det trädslag som är avsett att definitivt växa på platsen; vanl. konkret(are), om de för detta ändamål planterade trädplantorna. GHT 1898, nr 126 B, s. 2. Tallen bör för forstligt ändamål endast odlas .. såsom förkultur för bok å förvildad bokskogsjord (o. d.). SkogsvT 1904, s. 194.
c) (knappast br.) landt. om förberedande behandling av utsäde (ss. stöpning o. d.) före sådden. LAHT 1901, s. 289. Därs. 1904, s. 220. —
-KUNDA, se FÖR-KUNNA. —
(II A) -KUNDIGA l. -KUNNIGA, v. -ade. (-kundiga 1543—1709. -kunniga 1553—1562) [fsv. forkyndogha i bet. I, av mnt. vorkundigen (jfr t. verkündigen); jfr ERKUNDIGA] (†)
I. tr. o. intr.
1) meddela (ngn ngt); underrätta (ngn om ngt); äv. i förb. förkundiga om ngt, lämna underrättelse om ngt. GR 15: 77 (1543). Adlersparre HSaml. 3: 88 (1629). Mera min käre farkär att förkundiga på denna gången vet jagh intet. Ekeblad Bref 1: 21 (1649; rättat efter hskr.). Tillfrågandes dhem, om dhe intet försendt förkundigat Sochnebudet. VDAkt. 1709, nr 27.
2) med avs. på Guds ord o. d.: förkunna (se d. o. 2). BtFinlH 3: 395 (1558). Därs. 396.
II. refl., i förb. förkundiga sig ngt, göra sig underrättad om ngt. BoupptSthm 1/10 1669, s. 1567, Bil. —
(II A) -KUNKLA, v. [jfr d. forkunkle, bringa i oreda, förslösa, möjl. till nt. o. t. kunkeln, smida ränker, bedraga] (†) i förb. förkunkla bort, förslösa, ”slarva” bort (arv o. d.). VgFmT II. 6—7: 122 (1587).
Spoiler title
Spoiler content