FÖRLÄNGRA, v., p. pf. -ad. vbalsbst. -ING (GR, OxBr. 3: 461 (1633)).
Etymologi
[efter t. verlängern, av länger, komp. till lang (se LÅNG); jfr FÖR- II A]
(†) förlänga; fördröja, uppskjuta; ss. vbalsbst. -ing: förlängande resp. dröjsmål, uppskov. At the .. medt en ringe forlengring eller fordröijelse siigh icke beswäre wele (dvs. taga illa upp). GR 13: 268 (1541). Att förlengra stillestonndett. OxBr. 5: 276 (1624). 2 Eke bohl (dvs. ekbord) som man kan förlängra. BoupptSthm 1669, s. 1130.
