FÖR- ssgr (forts.):
(I 1 c α) FÖR-MAGE3~20. biol. hos djur, om mage l. säckformig utvidgning av matstrupen gm vilken födan passerar, innan den kommer till den egentliga magsäcken (hos fåglar, om körtelmagen, hos insekter, om tuggmagen). Levertin Eschricht 1: 109 (1858). Thorell Zool. 2: 345 (1865). 2NF 17: 459 (1912). —
-MAGRA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ing. [jfr t. vermagern] (föga br.)
1) till II 3 (jfr anm. sp. 2318): göra mager, utmagra. Att boskapen wthaff wintheren och årssens tiid förmagreth och förderffuit bliffuer. HFinlH 8: 294 (1555). Kullberg SBer. I. 1: 48 (1847).
2) till II 1 b α: bliva mager l. utmagrad. Den der ena, / Som mest förmagrat, förr i famnen bar / Den helga kyrkan. Lovén Dante 2: 135 (1857).
