publicerad: 1927
FÖRMERA förme4ra l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förme´ra Weste; förmèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, GR 17: 341 (1545), Fennia XVI. 3: 7 (i handl. fr. 1755)), -ING, -NING (†, GR 4: 126 (1527), Fasciculus (1677)); -ARE (†, Schroderus Dress. 208 (1610), Palmblad Aisch. 396 (1845)), -ERSKA (†, Muræus Arndt 2: 376 (1648)).
Ordformer
(-me(e)r- 1522 osv. -mär- 1527 (: formärningh))
Etymologi
1) komma (ngt) att omfatta l. bestå av mera (än förut), göra (ngt) större (till sitt omfång), (för)öka, utvidga; äv. refl.; numera nästan bl. (i sht i södra Sv.; föga br.) i pass. (ofta med intr. bet.) med koll. subj.: förökas; förr äv.: öka antalet av (företeelser l. ting av ngt visst slag). GR 5: 2 (1528). Then sitt godz förmeerar medh ocker och winning. Ordspr. 28: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: förökar). Bengt Traffuare är nu och adlad vorden med 8 gårdar, .. Hans nampn haffuer och förmehrat sig med ett feldt och heter Traffuarfeldt. Ekeblad Bref 1: 76 (1651; rättat efter hskr.). Ulphilas fant icke på de Götske bokstäfr, men förmerade dem. Columbus Ordesk. 68 (1678). Där sällskapet förmerades med tvenne damer. Östergren (1923). (Materialet beträffande dansformerna) kan säkerligen förmeras, om också källorna för vår kunskap om dansen flyta allt för sparsamt. Nilsson FestdVard. 92 (1925). — särsk.
a) (†) med avs. på landområde, stad, gränser o. d.: utvidga; äv. abs. Förmeera sijne land. Tegel G1 2: 337 (1622). Wäl regera, är meer än förmeera. Grubb 876 (1665). Palmblad Aisch. 396 (1845).
b) (†) med obj. betecknande bok, stadga o. d.: göra tillägg i (ngt), utvidga, tillöka. Att förandre, förmere eller förminske, tesse wåra stadgar och påbudh. GR 18: 59 (1546). Then förmeeradhe Catechismus (av Luther). Ernhoffer Ench. 54 a (1591). Förmera en ordbok. Serenius (1741).
c) (†) med avs. på språk: rikta. Förmera språket med en mykkenhet af ord. Schultze Ordb. 3094 (c. 1755).
d) (†) med obj. betecknande antal: öka, föröka. (Biskop Gelasius) War .. them Andeligom myckit benägen, och theras Taal förmehrade. Schroderus Os. 1: 841 (1635). GFGyllenborg Vitt. 1: 107 (1759, 1795).
2) i fråga om fortplantning: föröka.
a) (†) i fråga om människor; vanl. refl. o. i pass. med intr. bet.: föröka sig, förökas. (Tyskarna hava) sich .. så förmeerat at the tesse (dvs. Nordens) land besät haffua. OPetri Kr. 9 (c. 1540). Iagh kalladhe honom (dvs. Abraham), tå han än nu eensam war, och welsignadhe honom, och förmeradhe honom. Jes. 51: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: förökade). Fennia XVI. 3: 7 (i handl. fr. 1755).
b) (i sht i södra Sv.) i fråga om växter o. (numera sällan) djur: fortplanta (se d. o. 1 o. 2); numera nästan bl. refl. l. i pass. med intr. bet.: föröka sig samt ss. vbalsbst. -ing (i motsv. bet.). IErici Colerus 1: 22 (c. 1645: förmerelse). Huru the (dvs. hästar) medh Stodhgång aflas och förmehras. Risingh Landb. 69 (1671). At af rotskott förmera Björker, är .. osäkert. Retzius FlOec. 104 (1806). Dessa växter förmera sig ytterligt hastigt. PopVetAvh. 39: 60 (1914).
3) (†) multiplicera. När man .. dhesze begge Thalen med hwar annan förmehrar eller multiplicerar. RelCur. 326 (1682).
4) (†) komma (ngt l. ngn) att tilltaga i styrka l. intensitet l. godhet l. anseende l. betydenhet; göra (ngt) starkare, förstärka; utveckla, förbättra; tillgodose (ngts l. ngns) intressen, befordra, främja; giva (ngt) större makt l. insteg l. spridning; utbreda, sprida; äv. refl. o. i pass. med intr. bet.: tilltaga i styrka, vinna allt större insteg, rota sig alltmera. GR 1: 34 (1522). Fordre och förmere eders och menige Swerigis Rijkes gagn och beste. Därs. 17: 596 (1545). Siuchdomen förmeres .. mykit allestedz eblandh folcket. Därs. 26: 226 (1556). Till att underholla och förmehra godh venskap och affection. AOxenstierna 2: 700 (1624). Wid Christendomens förmerande här i landet. Peringskiöld MonUpl. 259 (1710). Guds kärlek .. förmerar alla själens krafter. Carling Kempis 141 (1827). Tvedrägten ler, när splitet sig förmerar. Kullberg Ariosto 3: 115 (1868). — särsk.
a) med avs. på land, stad o. d.: förkovra, utveckla, föra framåt. Huru merkeligen Landh och riger, egenom lerde ock forståndige men, forbätres ock formeres. GR 12: 79 (1538). Att Göteborg, Jöneköpingh och andre städer måge blifva effter K. M:tz privilegier bygde, regerede, populerede och förmehrede. RP 1: V (1621).
b) med avs. på person: komma (ngn) att utvecklas l. förkovras; refl. o. i pass. med intr. bet.: utvecklas, förkovras. Thet högtprijslige Dyyrebare barn (dvs. Gustav Vasa) .. förmerades .. vthi Nådh, wijsdom, täckheet och alle andre gode dygder. Svart Ähr. 50 (1560). At sig i vett förmera. Nordenflycht QT 1746—47, s. 108.
Spoiler title
Spoiler content