SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRNEDRA förne4dra l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förne´dra Weste; förnèdra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -AN (†, Spegel Pass. 265 (c. 1680; i bet. II 1 slutet)), -ANDE, -ING (se d. o.), -UNG (se FÖRNEDRING); -ARE (tillf., VDAkt. 1690, nr 251, Leopold 5: 312 (c. 1804)).
Ordformer
(-ned(h)- Luk. 3: 5 (NT 1526) osv.; -nedd- Bullernæsius Lögn. 176 (1619); -nid- GR 1: 52 (1523), Balck Es. 194 (1603))
Etymologi
[fsv. fornidhra (förnedra); till FÖR- II B o. NEDRA, v., efter mnt. vorned(d)e-ren, av ned(d)er, adv. o. adj. (jfr NEDRE o. NEDRIG); jfr d. fornedre, t. erniedern]
I. FÖRNEDRA.
1) (†) göra lägre, sänka; slå ned. Alla dalar skula förfyllas och alla bärg och backar skula förnedras. Luk. 3: 5 (NT 1526). Then sijn öghon förnedrar, han skal warda frelst. LPetri Job 22: 29 (1563). En smidiehammar sönderslår och förnidrar. Balck Musæus D 4 a (1596). — med avs. på ton l. intervall: sänka. Londée Kellner 2 (1739). ♭ .. förnedrar .. (intervallet) en half ton. Miklin Marpurg § 19 (1782).
2) (†) sänka (pänning)värdet av (ngt), nedsätta (ngt) i värde l. pris l. potens (se slutet). GR 21: 168 (1550). (Dansken) lägger på tull, förhöijer honom och förnedrarn pro arbitrio. RP 8: 144 (1640). mat. Om the .. förnedrada tahls (dvs. rötters) räkning med Noter. Swedenborg Reg. 3 (1718).
3) (†) nedtrycka, undertrycka, förtrycka, kuva, göra avbräck. Them, ther cristendomen .. förnidra vilia. GR 1: 52 (1523). Gudh pläghar .. förnidra och fördärffua, the Ogudhachtiga och orätrådigha. Balck Es. 194 (1603). Thet Nordiska Leijonet, som .. är .. illa sårat och förnedrat wordet. Swedberg Schibb. d 3 b (1716). Botin Hem. 2: 42 (1756).
4) (numera bl. ngn gg, vid citering av Mat. 23: 11; se nedan) nedflytta (ngn l. ngt) till en lägre l. ringare plats l. i sämre l. ringare villkor l. stånd l. ställning; degradera; stundom: avsätta; göra (ngn l. ngt) ringare, än han (l. det) varit förut; (för)ödmjuka. Then som förhöyer sigh han skal wardha förnedhrat, och then sigh förnedrar, han skal warda förhöghder. Mat. 23: 11 (NT 1526). Konungen .. förnedrade .. honom (dvs. ärkebiskopen) ifrån all sijn Wärdigheet. Schroderus Os. 2: 614 (1635). (Den kapten som är förfallen till dryckenskap) skall fornedras i tiensten eller alldeles afdankas. KyrkohÅ 1918, s. 93 (1644). Förnedras någon under det han är, så förtryckes han. Thorild 3: 329 (1794). (Fersen påstår) att serafimordensgillet .. fick sin organisation i syfte att förnedra rådsämbetet. Odhner G3 2: 524 (1896); jfr 5. WoH (1904). — särsk.
a) (†) i p. pf., närmande sig adjektivisk bet.: låg, ringa. Dan. 4: 14 (Bib. 1541). Vthkomne aff en förnedrat Slächt. Phrygius Föret. 27 (1620).
b) (†) i sitt tal l. dyl. nedsätta l. förringa (ngt) (jfr 5 b). SP 1779, s. 385. (Om en lärare) förmås att förnedra eller försvaga det vittnesbörd, Herren befallt honom afgifva. Flensburg KyrklTal 53 (1868). Kindblad (1871).
5) draga ned (ngn l. ngt) till en föraktlig nivå av heder, ära, anseende, moraliskt värde l. dyl., draga ned i skam l. vanheder; kasta skam över, vanära, vanhedra, befläcka; numera bl. i fråga om moraliskt värde o. d. samt i sht i p. pr. med adjektivisk bet. (se d). Them tychte tungt wara förnidra sitt stond, låta sigh till Echteskap mz slätte fattige karar. Svart G1 137 (1561). Bourdon .. (återfann tavlorna) uti Drottningens stall .., hvarest de, förnedrade och föraktade, tjente til lärfts-luckor för .. fönster. Tessin Bref 1: 87 (1751). Ungdomens Caracter förnedrades genom detta slags tiggeri. Ödmann Hågk. 68 (c. 1805; uppl. 1918). Djupt förnedrad under djuren / Är begärelsernas slaf. Ps. 1819, 293: 4. Jag .. tror icke att jag förnedrar min biskopliga värdighet med en smula rimmad theopneusti. Tegnér (WB) 4: 405 (1824). Afund förnedrar menniskan. Cavallin (1875). Det förnedrar honom i allas ögon. Auerbach (1908). — särsk.
a) (i skriftspr., numera knappast br.) med avs. på kvinna, i sht mö: kränka, lägra; jfr SKÄMMA, VANÄRA. 5Mos. 22: 29 (Bib. 1541). Den som förnedrar ährlig mans barn bör uprätta henne, fast än hans föräldrar neka därtill. 2RARP 6: 69 (1731). Kolmodin TacAnn. 1: 68 (1833). Levertin 10: 25 (1897).
b) (†) framställa (ngn l. ngt) ss. föraktlig(t), nedsvärta, lasta, förklena (jfr 4 b). Hans nådis godha richte thet wij nw .. i thetta wpror befleckat förnedratt oc besmittat haffue. GR 6: 372 (1529). Man började förnedra andra, för att sjelf vara hög. Man försmädade. Thorild 3: 146 (1791). CVAStrandberg 1: 216 (1861).
c) [anv. måhända urspr. hörande till 4] (numera föga br.) med prep. till: degradera (ngn) till (ngt, att vara ngt l. att göra ngt). Än blir dig (dvs. kvinnan) siälen nekt, då du till djur förnedras. Nordenflycht Fruent. 14 (1761). Hos de Lappar, som ega .. stugor är kåtan förnedrad till kök. Castrén Res. 1: 132 (1842). Förnedras till en sådan tjenstgöring som denna. Nyblom Twain 2: 82 (1874). SvH 2: 77 (1904).
d) (fullt br.) i p. pr. med adjektivisk bet.: vanärande, skymflig, skamlig; förr äv. i mildare bet. (jfr 4): nedsättande. Adelcrants PVetA 1757, s. 25. Allt kropsligt arbete anses (hos oss) för förnedrande, utom för de lägsta classerna i samhället. Tegnér (WB) 2: 256 (1812). Det förnedrande i en stulen kärlekslycka af sinnlig art. VL 1899, nr 208, s. 2.(†) Det är nödvändigt att laga så, att Julie sjelf ej heller tänker förnedrande (dvs. ngt skamligt) om mig. Almqvist DrJ 306 (1834).
e) (numera föga br.) i p. pf. med adjektivisk bet.: som befinner sig i l. som vittnar om ett tillstånd av förnedring, sjunken, föraktlig. Aldrig ännu var et Folk så förnedradt, som ej kunde hjelpas, så länge det icke afsagt sig äfven Rättigheten dertil. Kellgren 3: 201 (1792). En mensklighet som är .. förnedrad, försvinad (gm dryckenskap). Tegnér (WB) 6: 323 (1830). (†) Det förnedrade i Greklands ställning (under turktiden). CVAStrandberg 4: 173 (1857).
II. FÖRNEDRA SIG.
1) (numera bl. ngn gg vid citering av Mat. 23: 11 i dess gamla lydelse samt relig., se slutet) motsv. I 4: nedstiga l. sänka sig till en lägre l. ringare plats l. ställning l. värdighet, göra sig ringa(re) l. oansenlig(are); ödmjuka sig, uppträda ödmjukt; tänka blygsamt om sig själv; äv.: nedlåta sig, vara ”gemen”. Iach haffuer förnedhrat mich, vppå thet ath j skullen förhöghde wardha. 2Kor. 11: 7 (NT 1526). Then sigh förnedhrar, han warder vphögd. Syr. 20: 11 (Bib. 1541). At en Biskop eller Präst icke skal förnedra sigh til allmenlighe Handlingar. Schroderus Os. 1: 58 (1635). Man kan ju icke så förnedra sig at man skulle kalla en gemen student upp i sällskapet? Leopold (1788) i 2Saml. 6: 148. Sundén (1885). — särsk. (fullt br.) relig. i fråga om Kristus' uppträdande som människa o. hans påtagande av den mänskliga naturens allmänna villkor o. svagheter. Christus Iesus .. förnedhradhe sigh sielffuan, lydhactugh wordhin in till dödhen. Flipp. 2: 7 (NT 1526). Ps. 1819, 63: 9. I sin osägliga barmhärtighet förnedrar han sig ännu till att lida vår skröplighet för att förlossa oss. Billing Betr. 249 (1906).
2) motsv. I 5: nedlåta sig (till att begå ngt ovärdigt l. simpelt l. föraktligt l. skamligt); göra sig föraktlig; sjunka l. förfalla (från ngt till ngt). Tessin Bref 1: 116 (1751). Jag löfte gaf .. / Och nu så skamligt mig förnedra / At mina ord jag återtar! Kellgren 2: 173 (1781). Senaten .. förnedrade sig till de mest krypande böner. Kolmodin TacAnn. 1: 22 (1833). Att ngn kunnat förnedra sig så djupt. Cavallin (1875). — särsk.
a) (†) om kvinna: prostituera sig. Lindfors (1815).
b) (†) uppträda alltför ödmjukt l. krypande (med kränkande av sitt eget värde) inför ngn; krypa (för ngn). At .. (kejsar Henrik IV) så skammeligen hadhe ödmiukat och förnedrat sigh för (Gregorius VII). Schroderus Sleid. 161 (1610). Förnedra sig för ngn. Cavallin (1875).
Spoiler title
Spoiler content