publicerad: 1927
FÖRNYA förny4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förny´a Weste; förny`a Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ERING (†, Tegel G1 2: 308 (1622)), -ING (†, Karl IX (c. 1585) i HT 1906, s. 139), -RING (†, GR 25: 367 (1555: -nygringh)); -ARE o. -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(-nya (-nyi-) 1523 osv. -nöia (-nöij-) c. 1550—1742. — -nyeringh 1622. -nygringh 1555)
Etymologi
[fsv. fornya (i bet. 2, 4, 5); jfr d. forny, mnt. vorni(g)en, vorni(g)eren; jfr äv. t. verneue(r)n; till FÖR- II 3 o. NY, adj. Med avs. på vbalsbst. -nyering, -nygring jfr ä. d. fornyring, mnt. vornigeringe, t. verneuerung. Formen -nöia torde bero på inflytande från t.]
1) helt l. delvis ersätta (ngt) med nytt. Möblemanget, garderoben behöver förnyas. Ribe PVetA 1740, s. 7. Menniskans kropp blir förnyad, enligt en del författare på 7, enligt andra på 3 år. Agardh Bot. 2: 127 (1832). Marken (på den ny planterade humlegården) täckes med ris, som vid behof förnyas. Juhlin-Dannfelt 152 (1886). — särsk.
b) (†) med avs. på gräns- l. råmärken. GR 25: 367 (1555). Gräntzerne (skulle) läggias och förnyias. Girs G1 231 (c. 1630).
c) (†) ombyta, utbyta, förändra. (Svenskarna) åstundede förnying på deres öfuerhett. Karl IX (c. 1585) i HT 1906, s. 139. The Ceremonier, som .. wid Bröllop pläga brukas, måge ey förändras, eller förnyas. Kyrkol. 15: 23 (1686).
d) (föga br.) i pass., om levande varelse, särsk. växt, l. om släkte: fortleva l. leva upp i nya individer; oftast med pluralt l. kollektivt subj. De gräs och örter, / Som förnyas År från År. Nordenflycht QT 1744, s. 37. Swartz PVetA 1790, s. 44.
e) (†) närmande sig bet.: ånyo komma fram med (ngt); jfr 6. Tu förnyiar tijn wittne emoot migh. Job 10: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram).
2) (numera föga br.) återställa (ngt) till samma skick vari (det) befann sig (ss. nytt). Tu läter vth tin anda så warda the skapat, och tu förnyiar iordennes ansichte. Psalt. 104: 30 (Bib. 1541; ännu i Bib. 1917). Vårens återkomst förnyar hela naturen. Nordforss (1805). Förnya eller gravera up en förnött plåt. Deleen 2: 284 (1819). (Tilghman) har .. funnit, att om slitna filar utsättas för inverkan af sandstrålen, förnyas filtänderna mycket hastigt. TT 1878, s. 137. — särsk.
a) (†) med avs. på hälsa l. själsförmögenheter o. d.: återställa. IErici Colerus 1: 122 (c. 1645). När De la Gardies hälsa var förnyad .., fortsatte han sin resa. Dalin Hist. III. 2: 72 (1762).
b) i p. pr. ss. adj., närmande sig bet.: livande, upplivande. Gån nu till hvila en hvar, att i sömnens förnyande armar / Hämta till striderna kraft. Stagnelius (SVS) 3: 69 (1817).
c) (†) med avs. på byggnad o. d.: återuppbygga. The skola förnyia the ödhe städher, som .. haffua förstöradhe leghat. Jes. 61: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: återställa). Schroderus Comenius 538 (1639).
3) (†) reparera, laga, sätta i stånd. (Lat.) Interpolator (sv.) then som lappar och fornyiar gammul cläde. VarR 14 (1538). 1 par Bog Selar g(amla) och något förnyade. BoupptVäxiö 1749. Cavallin (1875; anfört ss. mera sällan förekommande).
4) med avs. på ngt som rönt avbrott l. försvagats l. råkat i glömska l. förfall o. d.: giva ny kraft åt (ngt), återuppliva, återuppväcka; numera nästan bl. (jfr dock c o. e) med avs. på ngt abstr. o. med anslutning till 6. Athj late gåå för tidende, athi skolee förnya Cristendomen her j Richet igän. GR 8: 370 (1532). Sämian .. måste åter genom inbördes Tolemodh .. på nytt igen vprättas, (förnyias) och the oense .. genom .. medlare föreenas. Schroderus Comenius 911 (1639). Förnya minnet af nogot. Serenius (1741). Med förnyad ifver. Leopold 6: 46 (1800). Han ville ej kännas vid mig, och icke passade det då mig att förnya bekantskapen. Tegnér (WB) 3: 396 (1819). Hela naturen ler i förnyad fägring. Wallin 2Pred. 2: 31 (1821). Förnya sin iver. Östergren (1923). — särsk.
a) (†) med avs. på inrättning o. d.: återupprätta. Samme Academia (dvs. i Uppsala) skulle igenn bliffue fornyet och uprettet. Thyselius HandlLärov. 2: 7 (1595). Wieselgren Bild. 225 (1880, 1889).
b) (†) på nytt taga (ngt) i bruk. (Gamla) ord, och ordasätt, hwilke .. kunna optagas, förnyas, och så maakliga föras i bruk igen. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 b (1643). Adlerbeth HorSat. 164 (1814).
c) (fullt br.) med avs. på skuldebrev l. inteckning l. lottsedel o. d. l. rättighet l. överenskommelse o. d.: förläna ny giltighet åt (ngt); äv.: meddela l. bereda l. skaffa förlängd giltighet åt (ngt); med avs. på förbund o. d. äv.: återupprätta. Wij wele .. alle preuilegier och frihetter .. renouere, förnye, och stadfestte. GR 1: 86 (1523). I samma möthe ward och thet förbundet förnyat som rijken emillan giort war. OPetri Kr. 200 (c. 1540). Effter sahl. K. Maij:tz dödh haffve I gode Herrer .. fullmachten förnyat. RP 6: 382 (1636). Nu varder skuldebref med begges samtycke förnyadt. HB 9: 7 (Lag 1734). Förnya .. sin lott på lotteriet. Jungberg (1873). Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten fordringshandlingen i hufvudskrift. SFS 1907, nr 36, s. 32.
d) (†) med avs. på mark: åter göra bördig. (Nilen) som med sin nya ankomst alla år förnyar åkrar och ängar, och kommer dem att gifva ny frukt eller årsväxt. Eneman Resa 1: 161 (1712).
e) (numera föga br.) refl. med passiv bet.: återupplivas, leva upp igen. Mijn herligheet förnyiadhe sigh för migh. Job 29: 20 (Bib. 1541). Siukdommen förnyar sigh och bliffuer wärre. Linc. (1640; under crudesco). Den grönskande jorden, det blånande haf, / der oron och stormen hvar dag sig förnyar. Tegnér (WB) 2: 96 (1812); jfr 6 b. Kölden förnyar sig. Östergren (1923).
5) (numera föga br.; se dock slutet) omskapa, låta (ngn l. ngt) få ny gestalt. (Kristus) vppenbarade, .. huru hans H(eliga) Lekamen effter vpståndelsen skulle bliffua medh andra egenskaper förnyiat. Phrygius HimLif. 14 (1615). jfr: När hon kom för sig sjelf ställde sig allt, hvad hon hört, i förnyad skepnad framför henne. Almqvist AmH 1: 210 (1840). — särsk. (i religiöst spr., fullt br.) med avs. på person l. på (ngns) hjärta l. sinne. Anden är rätta wärkmestaren som spelet driffwer j menniskione, reformerar och förnyar henne. OPetri MenFall F 3 b (1526). Han, den evigt gode Anden, / .. mig förnyar. Ps. 1819, 19: 8. Vi bedja Dig, att Du ville .. förnya våra hjärtan till helig lydnad. Hb. 1894, s. 8. Kol. 3: 10 (Bib. 1917).
6) upprepa; särsk. med avs. på handling l. yttrande o. d.; äv.: återupptaga, börja på nytt med (ngt); numera nästan bl. (jfr dock a o. b) i p. pf. ss. adj.: ny, upprepad. Taga ngt under förnyat övervägande. Vid förnyad prövning. De alltid förnyade prof af Herr BruksPatronens godhet jag .. emottagit. Tegnér (WB) 1: 282 (1802). Jag inte underlåter / Att innan afton der förnya min visit. Remmer Theat. 1: 155 (1808, 1814). Förebygga möjligheter af dylika tilltags förnyande. De Geer Minn. 1: 139 (1892). Må .. (prövningstiden av anbud) endast .. vid förnyat utbjudande (osv.) .. sättas kortare än åtta dagar. SFS 1920, s. 12. — särsk.
a) (fullt br.) med avs. på löfte o. d. Samma lyfte wart ock förnyat til Abraam. OPetri MenFall C 8 a (1526). (De unga) skulle vid altarets fot förnya sitt döpelselöfte. Tegnér (WB) 3: 108 (1820). Aflägga förnyade löften. Schulthess (1885).
b) (i sht i vitter stil, fullt br.) refl. med passiv bet.: upprepas. Herrans mildhet wahrar änn, .. / Ja, förnyar sigh hwar morgon, / Til at trösta osz i sorgen. Ps. 1695, 254: 8. Dagligen sig under ögonen förnyande företeelser i naturens stora verkstad. SKN 1843, s. 108.
c) i numera obr. anv. Huem här effter sådant snack el(le)r taal öppar, el(le)r förnyar. VRP 1611, s. 249. När resten af Vessmanlänningarna och Dahlkarlarne .. gingo at förnya battaillen, funno de fältet öfverströdt med döda och blesserade. Nordberg C12 1: 874 (1740). Jag dig i Gudars namn förnyar hvad jag sagt. Adlerbeth Skald. 1: 99 (1792, 1797). — särsk. i p. pf. n. ss. adv.: upprepade gånger. Stiernhielm Son. 7 (1668). Det är .. en allmän regel, att i ett galleri endast bese få saker, men dessa ofta och förnyadt. Snellman Tyskl. 224 (1842).
Ssg: FÖRNYE-KONST. (†) konst(en) att putsa upp gamla saker för att lättare kunna sälja dem; jfr FÖRNYA 3. Linc. (1640; under mangonium). Hamb. (1700).
Avledn.: FÖRNYARE, m.||(ig.). (i sht i vitter stil) person som förnyar ngt. Schroderus Dict. 52 (c. 1638). särsk.
a) till 1: nyskapare. I språkbruket är han djärf och icke så litet förnyare. Hallström i 3SAH 24: 506 (1910).
b) (†) till 3. Then ther lappar thet gambla han är en förnyiare. Schroderus Comenius 505 (1639). Hamb. (1700).
c) till 4. (Horos) skönjes .. såsom lifvets förnyare efter döden och såsom den allsmäktige på domens dag. NF 4: 220 (1880). —
FÖRNYERSKA, f. (i sht i vitter stil) kvinna som förnyar ngt. särsk.
b) till 4; äv. bildl. (Korset är) Andens förnyerska. Muræus Arndt 2: 376 (1648). Målningar med pastellkritor, en genre, som hvars uppfinnarinna eller åtminstone förnyerska hon gäller. NF 10: 253 (1886).
Spoiler title
Spoiler content