FÖR- ssgr (forts.):
FÖR-RÄKNA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313). [liksom d. forregne efter mnt. vorrekenen l. t. verrechnen]
1) (†) till II B: upptaga l. medtaga (ngt) i räkning l. räkenskap, inräkna (ngt i en summa), redovisa (ngt). GR 15: 58 (1543). Hvilket folk udi thenne såmme icke är förrechnet. RA 1: 622 (1553). HFinlH 3: 212 (1554). Vij see och gerne, att alth .. (stockholmsborgarnas) godz, som the hemfördt haffve, måtte rätt bliffve förräknet och icke någet ther aff förgätedt eller bortdolt. GR 26: 645 (1556).
2) (†) till II B: uträkna; kalkylera, beräkna. Summa förrechnedt udi ungersk gull löper tiugu fem (gyllen). GR 24: 52 (1553). HFinlKamF 1: 103 (1583).
3) (numera mindre br.) till II 1 c γ, refl.: räkna fel (till förfång för sig själv); göra felaktiga beräkningar; äv. mer l. mindre bildl. Altså haffuer han förräknat sigh, och 24 Öre meera giffuit. AJGothus ThesArithm. 114 (1621). Man har förräknat sig och trott att man skulle få valutan billigare på en senare tidpunkt. SvD 1923, nr 24, s. 13.
4) [utvecklat ur 3] (†) tr.: räkna (ngt) fel l. orätt. SvMerc. 1: 668 (1756). —
(II B) -RÄMNA, v. (-rimna) (†) rämna. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 21 (1583; om kyrkomur).
