FÖRSIGKOMMEN fö3rsig~kom2en l. fœ3r-, l. -si- l. -säj-, p. adj. -kommet; -komne, -komna; -komnare. adv. -KOMMET. (förr äv. skrivet i tre ord)
Etymologi
[bildat till komma sig för]
ss. bestämning till huvudord i tredje (vard. äv. första l. andra) personen: som gjort (så l. så stora) framsteg, som utvecklat sig (så l. så mycket), som hunnit (så l. så) långt; särsk. i fråga om kunskaper l. yrkesskicklighet l. ngns (särsk. barns l. ungdoms) andliga utveckling (allmänna livserfarenhet) o. d.; i fråga om barn l. ungdom stundom nedsättande, med tanke på alltför tidigt tillägnade (dåliga) vanor o. d.; äv. (numera föga br.) med sakligt huvudord (förr t. o. m. om gruva o. d.); i sht i förb. med gradadv., ss. föga, ganska, mycket, väl o. d. GR 9: 257 (1534; om gruva). När Hans Kongl. Höghet .. är så wida för sig kommen uti Studier och seder, kan Han (osv.). Nordberg C12 1: 14 (i handl. fr. 1690). (Man bör) fästa de mera för sig komne Lärjungarnes uppmärksamhet på de uti Nya Testamentets Grekiska förekommande Idiotismer. FörslSkolordn. 1817, s. 114. Vest-Australien, .. ännu den minst försigkomna af (kolonierna). Roth 1Geogr. 249 (1881). Mindre försigkomna elever. Torpson Eur. 1: Förord (1895). — särsk.
a) (numera föga br.) i fråga om kroppslig utveckling resp. växtlighet. (Törnskatans ungar) äro då (dvs. på 8:de dygnet) eljest tämmeligen för sig komne, mera formlige, hafva en mer proportionerad näbb. VetAH 1781, s. 102. Klen och föga för sig kommen Höstbrådd. Därs. 1803, s. 55. Engelke Småstad 119 (1906).
b) (†) i fråga om hälsotillstånd: återställd. Hon .. är allaredan temligen wäl för sigh kommen. Hiärne Suurbr. 171 (1680).
Anm. Efter mönster av försigkommen förekomma tillf., skämts., ss. predikativa bestämningar till huvudord i första resp. andra personen adjektivbildningar som förmigkommen, fördigkommen osv. Jag var så pass förmigkommen att jag kunde begripa att det var underligt med de pengarna. Fröding ESkr. 2: 180 (1894).
