publicerad: 1927
FÖRSLITA försli4ta l. fœr-, i Sveal äv. 032 (försli´ta Weste; försli`ta Dalin), v. -er, -slet, -sleto, -slitit, -sliten; se för övr. SLITA. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (†, Linc. (1640; under contritor)).
Etymologi
1) (†) sönderslita; äv. bildl. Svart Ähr. 58 (1560). (Fienderna) Som grymma Leyon migh förslijta. Gyldenhielm Psalt. 18 (c. 1605, 1650). (Dödens lie) Som skiljer kropp och själ, försliter gyllne banden. Risell Vitt. 452 (1720).
2) (†) upplösa, avsluta, ”slita” (ett möte l. en sammankomst o. d.). Tiil thess thenne beramade herredagh forslithen wardher. GR 2: 81 (1525). Svart G1 46 (1561).
3) (†) slita (en tvist o. d.); avgöra, avdöma (en rättssak o. d.). The godhe menn szom theres szaker .. icke kwnna forslithe. GR 3: 8 (1526). Därs. 29: 277 (1559).
4) (i sht i skriftspr., ofta med prägel av fackspr.) (gm begagnande) starkt nöta l. nöta på (ngt), nöta ut, slita ut; förbruka gm nötning; i pass. med intr. bet.: bliva utnött l. utsliten; i p. pf. ofta mer l. mindre adjektiviskt. Förslitna värktyg, maskiner. Alt kött förslijts såsom itt klädhe. Syr. 14: 17 (Bib. 1541). Gambla förslettna trasor. LPetri 1Post. F 4 b (1555). En arbetare skulle .. hinna at arbeta mera än kanske hundrade på samma tid hinna at förslita. Berch Hush. 237 (1747). De lättare skenorna böra .., i mån som de förslitas, utbytas mot tyngre. TByggn. 1859, s. 176. Öfverstar och generaler svärtade sina förslitna rockar i sömmarna. Heidenstam Karol. 2: 38 (1898). De äldsta flygplanen, som nu till större delen äro utrangerade på grund af förslitning. 2NF 27: 1183 (1918). — särsk.
a) (†) i p. pf., om skrift o. d.: starkt nött, utnött, utplånad. Mörk och försliten skrifft. Linc. K 2 b (1640). Brunius Metr. 23 (1836).
b) (mindre br.) med avs. på person l. ngns kropps- l. själskrafter o. d.: gm arbete l. ansträngningar försvaga l. utmatta l. uttrötta, överanstränga, ”slita ut”, förbruka, förnöta; om person äv. refl.; i pass. med intr. bet.: försvagas l. utmattas osv.; numera i sht i p. pf. med adjektivisk bet., om person: ”utsliten”. Man kan Minnetz Kraft heelt oförmerkt förslijta. Spegel GV 247 (1685). Jag märker hur min kropp .. förslits. Triewald Lärespån 115 (c. 1710). Den till kropp och själ förslitna finska hären. Cygnæus 2: 247 (1858). Hvad slags afkomma kan man vänta sig af sådana utmerglade, förslitna mödrar? Beckman Påfv. 111 (1880). Gamla skolfuxar .., som under decennier förslitit sig till stereotypa originaler. Ramsay Barnaår 1: 138 (1904). jfr (†): Sådane Kall och Embeter, som minom förslitin ålder .. anstå. SUFinlH 1: 387 (1602).
c) (†) i överförd anv.: förnöta, tillbringa (sin tid l. sitt liv o. d. med ngt l. på ett visst sätt o. d.). Wij .. haffue wårt leffuerne förslitet effter Hedhninganars wilia. 1Petr. 4: 3 (Bib. 1541). Enckian .. hafwer här hoos oss sin bästa tijdh förslijtit. VDAkt. 1689, nr 99. I .. försliten edar tid i fråtzeri. Swedberg SabbRo 876 (1702, 1712). Frey 1846, s. 19.
d) i mer l. mindre bildl. anv.; numera nästan bl. i p. pf. ss. adj., om ord, uttryck, fras o. d.: (på grund av ständig upprepning) utnött, trivial, banal, förr äv.: föråldrad, obsolet. Förslitna fraser. En gammal klagan och i Sverge snart försliten. Runius Dud. 2: 156 (1713). Förslitne och urmodige böjelser (dvs. böjningsformer). Hof Skrifs. 234 (1753). Lena .. hade alldeles förslitit alla (”fina känslor”). Knorring Torp. 2: 32 (1843). Förslitna slagord. Hjärne SvoFr. 100 (1908).
Ssgr (till 4; i Finl., mil.): FÖRSLITNINGS-TERMIN. = -TID. SPF 1833, s. 445. FFS 1891, nr 6, s. 54. —
-TID. tid för användning av viss militär materiell, innan denna kasseras ss. försliten. SPF 1833, s. 444. FFS 1891, nr 6, s. 53.
Spoiler title
Spoiler content