publicerad: 1928
FÖRTENNA förten4a l. fœr-, stundom -tän4-, i vissa trakter (föga br.) -te4n-, i Sveal. äv. 032 (förte´nna (med) sl(utet) e Weste; förtènna Dalin), v. -er, -tente, -tent, -tent, äv. -ar, -ade, -at, -ad. vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(-ten- 1557—1843 (: förtenengs Gryta). -teen- 1640—1673 (: förteene hus). -tenn- HSH 31: 70 (1661) osv. -tinn- 1544)
Etymologi
överdraga (ngt) med ett tunt lager av tenn; ofta i p. pf. ss. adj. (Smeder) szom kunde smijde och förtinne thet tunne bläck. GR 16: 573 (1544). Kåppar-käril bör vara väl förtenta och skurade för ergen. Linné Stenr. 68 (c. 1747). På 1790-talet var Fagervik det enda bruk i norden, där förtennadt järnbleck tillverkades. AtlFinl. 23: 4 (1899). BonnierKL 4: 977 (1924). — jfr NY-, OM-FÖRTENNA.
Ssgr (†): A: FÖRTENN-HUS. (-ten(n)- 1760. -tenne- 1673) förtenningsanstalt l. -värkstad. Johansson Noraskog 3: 262 (i handl. fr. 1673). Förtenhus der plåtarne klippas och förtenas. BtKännVLand 2: 35 (1760).
B: FÖRTENNE-HUS, se A. —
Avledn.: FÖRTENNARE, m.||(ig.) person som har till sysselsättning l. yrke att förtenna. Serenius Kkk 1 b (1734). Cronstedt Min. 194 (1758). Almquist Häls. 677 (1896). PT 1905, nr 209 A, s. 4.
Ssgr (Anm. Ssgr med förtennare tjänstgöra äv. ss. ssgr till FÖRTENNA): förtennar- l. förtennare-hus. (†) förtenningsanstalt l. -värkstad. Hultin BergshFinl. 124 (1896).
FÖRTENNERI0104, n.
FÖRTENNING, r. l. f. vbalsbst. till FÖRTENNA; äv. konkret, om tennöverdraget. Lind (1738). En god förtenning .. (skall) vara .. rent tennhvit och starkt glänsande. Almroth Karmarsch 486 (1839). 2UB 3: 369 (1897).
Ssgr: förtennings-anstalt,
-gryta,
-ugn,
-värkstad.
Spoiler title
Spoiler content