publicerad: 1928
FÖRTIGA förti4ga l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förti´ga Weste; förti`ga Dalin), v.1 -er, -teg, -tego -tegat l. -tigit, -tegad l. -tigen (p. pf. -tegad Ps. 1536, s. 73, osv. -tigad (-tijat) Fosz 79 (1621), RelCur. 142 (1682). -tegen Bullernæsius Lögn. 325 (1619), Carlstedt Her. 1: 450 (1832: -tegna, pl.). -tigen GR 18: 413 (1547) osv.); se för övr. TIGA. vbalsbst. -AN (†, VDAkt. 1760, nr 285), -ANDE, -ELSE (†, AOxenstierna 2: 104 (1612), Möller (1745, 1755)).
Etymologi
[fsv. forþighia (i bet. 2 o. 4); jfr d. fortie, ävensom mnt. vorswīgen, t. verschweigen; till FÖR- II (i bet. 1—3 till 1 a α, i bet. 4 till 1 a κ). — Jfr FÖR-TEGEN, p. adj.]
1) (†) med avs. på bokstav: icke uttala. När thett (dvs. ”b” i fr.) lychtar en stafuelse uthi någet ordh, .. så förtijgesz thett (ss. i ”debte”, dvs. ”dette”). Pourel de Hatrize 7 (1650). Lidforss FrSpr. 23 (1867).
2) icke tala om (ngt), tiga med (ngt); underlåta att omnämna l. omtala (ngt, i sht ngt som man hade bort omtala), förbigå med tystnad; ofta övergående i bet.: hålla (ngt) hemligt, fördölja (ngt). Wij kunna icke förtiya thet wij seet och hördt haffuom. Apg. 4: 20 (NT 1526). Konungars och Förstars rådh och hemligheet, skal man förtiya. Tob. 12: 7 (Bib. 1541). Förtiger vitne något, som han vet til uplysning tiena, .. böte tiugu daler. RB 17: 27 (Lag 1734). Förtig hans (dvs. förrädarens) ätt, nämn ej hans stam. Runeberg ESkr. 1: 5 (1846). Dessa meddelanden hafva .. af lätt insedd orsak både förnekats och förtigits i den socialdemokratiska pressen. PT 1909, nr 182 A, s. 2. — särsk.
a) (†) i förb. förtiga ngn ngt, hålla ngt tyst l. hemligt för ngn, fördölja ngt för ngn. Ågren Gell. 17 (1757). Men — jag vill icke förtiga dig det — bibeln har ock sina fiender. Rudin BibEnh. 6 (1887).
b) (†) intr. med prep.-adverbial, i förb. förtiga med ngt, tiga med ngt, hålla tyst med ngt, förtiga om ngt, underlåta att tala om ngt, förtiga till ngt, tiga till ngt, icke säga ngt emot ngt. Samuel förtijgde .. intet till Konung Sauls synd. Rudbeckius KonReg. 346 (1618). Så bör iag icke längre här om förtijga, uthan (etc.). VDAkt. 1707, nr 669. Därs. 1793, nr 308.
c) (†) refl.: icke säga vem man är, icke nämna sitt namn. (Kupido till Psyke:) Dät din förmån är att Iag förtiger mig. LejonkDr. 79 (1689).
d) (numera föga br.) i förb. hålla ngt förtegat, tiga med ngt, hemlighålla ngt, förr äv. lämna ngt förtegat, underlåta att omtala ngt, förbigå ngt med tystnad. RP 4: 36 (1634). Denna omständigheten .. bör iag så mycket mindre lämna förtegat, som (osv.). SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 19. Revisorerna .. böra tyst och förtegadt hålla hvad som rörer enskilda personers förhållanden till (riksbanks-)kontoret. SFS 1896, nr 30, s. 2.
e) (†; se dock slutet) underlåta att angiva l. uppgiva (ngt l. ngn); undandölja l. undansmussla (ngt). GR 13: 135 (1540). Sjöl. 1667, Skipm. 26. Bönder som brukade hemman, fullwäxte Söner, döttrar, Mågar, torpare etc. funnos till stort antal wara (vid mantalsskrivningen) förtegne. LReg. 320 (1687). Man kan med trygghet påstå, att mycken egendom blifvit på sådant sätt förtegad. Adlerbeth Ant. 2: 237 (c. 1815). — särsk. (fullt br.) jur. underlåta att uppgiva innehav av (gods, vara o. d. som bör anmälas). Thet samma Godzet .. (skall) såsom förtegat godz blifwa confiscerat. OrdnKiöpmSkiepp. 1636, § 22. Böter svarande mot 4 gånger värdet af den förtigna eller oriktigt uppgifna varan. Upsala 1918, nr 54, s. 6. särsk. med avs. på hittegods o. d. MB 48: 5 (Lag 1734). Förtiger man fynd eller hittegods, då egaren eller annan dertill berättigad sig anmäler ..; straffes med böter eller fängelse. SFS 1890, nr 33, s. 29.
f) [efter Rom. 16: 25 (se nedan)] (†) i p. pf., närmande sig bet.: obekant, okänd. O Herre gud tijn helga ord, / haffua .. / lenge wordit förteghat. Ps. 1536, s. 73; jfr Ps. 1695, 222: 1. Hemlighetennes vppenbarelse, then aff ewigh tijdh här til haffuer förteghat warit, Men nu vppenbarat och kungiordt. Rom. 16: 25 (Bib. 1541; gr. σεσιγημένου, Luther: verschwiegen; NT 1526: haffuer teghat warit; Bib. 1917: som förut under evärdliga tider har varit outtalad).
3) [specialanv. av 2] närmande sig l. övergående i bet.: (i en muntlig l. skriftlig framställning, en uppräkning o. d.) lämna (ngt) osagt, förbigå, hoppa över. GR 1: 23 (1521). (Emedan tiden är för kort) nödgas iagh förtia the ståttelige, herlige bygningar och faste hws (vilka G. I byggt l. förbättrat). Svart Ähr. 76 (1560). Hr bengdt hade förtijgat hans Titel uthi sin skrifft till högvyrdige Hr biskopen. VDAkt. 1686, nr 249. Fotografiens .. användande i astronomien och mikroskopien (torde) ej böra alldeles förtigas. Nyblæus Fotogr. 7 (1874). — särsk. i vissa satser l. förb. som uttrycka en stegring (klimax), med bet.: att icke tala om, för att nu icke tala om l. säga. särsk.
a) [jfr t. ich geschweige, ich will geschweigen] (†) i uttr. jag vill förtiga (ngt l. att). Så öfwermodeligen hafwer S. Paulus icke skrifwit til the gemene Åhörarna, iagh wil förtijgha til Biskoparna. Schroderus Os. 1: 145 (”150”) (1635). Muræus Arndt 2: 406 (1648; t. orig.: Ich geschweige).
b) [jfr lat. ut alios taceam] (†) i uttr. att jag (man o. d.) må förtiga (ngt l. att). Columbus Ordesk. 13 (1678). Hvad skal man tå säja om the många Millioner tunnor vatn, som på en tima Norköping förbiflyta, at jag må förtiga thet som tryter 2. à 3. dygn, tå strömmen står ofvan för Fiskeby? Block MotalaStr. 5 (1708). Münchenberg Scriver Får. 231 (1725).
c) [jfr t. zu geschweigen] (nästan bl. i skriftspr.) i förb. sådana som detta l. annat att förtiga o. d., i sht förr äv. att förtiga detta, förr äv. att detta förtiga. Swedberg Cat. b 3 b (1709). Nordberg C12 1: 189 (1740). Vitalis skref om hur göterna ”spisade lejonmerg med sked”, andra gemena persifflager att förtiga. Sturzen-Becker 1: 46 (1861).
d) [jfr t. zu geschweigen] (†) i uttr. till (att) förtiga (ngt l. att). VDAkt. 1661, nr 193. (Vid Kopparbärgs gruva) är så beskaffat, att nästan dagelige, till förtijga åhrlige, mutationer förefalla. HSH 31: 235 (1667). 2RARP 4: 580 (1727).
e) (†; se dock slutet) i förb. till förtigande(s) (ngt l. att l. med bestämning inledd av prep. av). Du lät inbära til honom allahanda slags kostelige rätter .., til förtijgandes dhe förähringar han af digh bekom. Peringskiöld Wilk. 383 (1715). Wallenberg Gal. 156 (1771; uppl. 1921). Därs. 170 (med prep. av). särsk. (föga br.) med negation: icke till förtigandes. Rydqvist SSL 1: 421 (1852). WoJ (1891).
f) (†) i p. pf. n., i förb. sådana som förtegat detta l. dessa saker. Lasten af kriget .., förtegat månge andre olägenheter. HSH 5: 185 (1657). VDAkt. 1671, nr 256.
4) [jfr motsv. anv. av mnt. vorswīgen] (†) gm att tiga l. icke framställa anspråk förlora (ngt); särsk. i uttr. förtiga (sin) rätt, gm att icke (i tid) framställa sina anspråk förlora sin rätt l. talan. Nordström Samh. 2: 480 (cit. fr. 1538). Hwar the icke innan för:bete tidh welle framkomma och ther wppå kräffuia, skola the haffue theras räth förtegatt. TbLödöse 61 (1587). Nehrman PrCiv. 119 (1732).
Spoiler title
Spoiler content