FÖRTRUPP fö3r~trup2 l. fœ3r~, r. l. m.; best. -en; pl. -er; l. (numera bl. ngn gg arkaiserande o. i poesi) FÖRTROPP ~trop2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av FÖR- I 1 d o. TRUPP; jfr d. fortrop, t. vortrupp, m., o. vortruppe, f.]
i sht mil. i fråga om äldre förh., i allm.: av infanteri o. kavalleri m. m. bestående truppstyrka avdelad framför större marschkolonn för att trygga marschen (motsv. nutida avantgarde); i denna bet. ofta (förr vanl.) i pl.; i nutida mening: från större avantgarde avdelad styrka (i regel av en bataljons storlek) som framför avantgardets huvudstyrka utför spaning o. marschbevakning m. m. RelExpFyenSeeland 1658, s. C 1 a. De Svenske .. hade, sedan deras för-troupper .. slagit Saxerna vid Wenden, brutit op .. i 3 Colomner. Nordberg C12 1: 89 (1740). Skarpskyttarne nyttjas under March til För- och Efter-Troppar samt Sido-patrouller. KrigsmSH 1798, 1: 39. Vår förtrupp svigtar i Kauppila gård. Runeberg 2: 77 (1848). Förtrupp utgöres i allmänhet af 1/4—1/3 af avantgardesinfanteriet. FälttjRegl. 1900, s. 61. GCederschiöld hos Schück o. Lundahl Lb. 1: 48 (1901). 2NF (1908). — (i sht i vitter stil) oeg. o. bildl. När nu förtråppen är framkommen af hurtige Brudmän. BrölBesv. 168 (c. 1670). Dessa all vegetations förtrupper (dvs. lavarna). BotN 1871, s. 117. Vinterns förtroppar. Östergren (1924).
Ssgr (mil.): A: FÖRTRUPP-CHEF, se B.
-KOMPANI. styrka av högst ett kompanis storlek som från förtrupp avdelas i marschriktningen för bevakning (o. spaning). FälttjRegl. 1900, s. 68.
