publicerad: 1928
FÖRVÄXLA förväk4sla l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förvä´xla Weste; förvä`xla Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Helsingius M 2 b (1587)), -ING.
Ordformer
(-ves(s)la (-väsla) 1527—1637. -vetzla (-ä-) 1546—1653. -vechsla (-ä-) 1626—1660. -vägzla 1626. -växla (-e-) 1624 osv.)
Etymologi
[fsv. forväzla, efter mnt. vorweslen, -wesselen; i nysv. äv. efter t. verwechseln; jfr d. forveksle (ä. d. forvesle); till FÖR- II B o. VÄXLA]
1) (†) byta, byta bort l. ut (ngt som man äger l. besitter o. d. mot ngt annat); särsk. i uttr. förväxla ngt (ut)i ngt, byta (bort) ngt mot ngt. GR 4: 295 (1527). Sende wij eder tilhånda 38 Räffskinn them I måge byta och förwetzla vtij Rydzske hudar. HFinlH 7: 184 (1546). Stiernman Com. 4: 668 (1686). Genom Spanmåhls förwäxlande, mot Kiött, Sallt, Fisk och andra waror. Rudbeck Atl. 3: 85 (1698).
2) (†) med avs. på mynt: växla, bortväxla. Någre M (dvs. tusen) lodt sölff, eller och Jachimsdaler, ath forwesle i gull. Därs. 11: 163 (1536). Norska Speciesedlar hafva ömsom förvexlats till 126 och 125 1/2 sk. AB 1845, nr 221, s. 4. Jungberg (1873).
3) (†; se dock a) i allmännare anv.: utbyta (ngt l. ngn), byta om, ömsa, växla, utväxla; ss. vbalsbst. -ing: ombyte, växling, skifte; särsk. i uttr. förväxla ngt (ut)i l. med ngt, utbyta ngt mot ngt, ersätta ngt med ngt. AAAngermannus VtlDan. Förspr. c 3 a (1592). See .. huru vidt ded kommed är .. med fångarnes förvexlande. OxBr. 1: 270 (1625). Han (begav) sigh vthi förwäxlade Klädher hemligen ther ifrån. Schroderus Os. III. 1: 340 (1635). Han .. haffuer .. förweslat thenna werldennes wedermöda, vthi en Ewigwarande frögdh. MHaraldi Klingspor I 3 a (1637). Sedan förwäxlade the (dvs. de sv. och ry. kommissarierna) Confirmationerne (på fredsslutet i Stolbova) medh hwar andra. Widekindi KrijgH 870 (1671). Ett högdt Tribunal vthaff wisse Adelspersoner .., hwilka hwart Åhr afflöste och förwäxlade blifwa. Brask Pufendorf Hist. 367 (1680). Lehnberg Pred. 1: 200 (c. 1800; med prep. ”med”). Egenmäktig förvexling af plats i skolan bör icke tillåtas. Dahm Skolm. 170 (1846). ASScF 5: 18 (1858). Kindblad (1871). — särsk.
a) (fullt br.) mus. i uttr. enharmoniskt förväxla (en ton med en annan l. tvenne toner), enharmonisk förväxling; jfr ENHARMONISK 2. Sålunda blir ciss enharmoniskt förvexlad med dess. Höijer MusLex. 119 (1864). 2NF 25: 806 (1916).
b) förflytta (ngn till annan ort l. annat värksamhetsområde o. d.), transportera. OxBr. 1: 312 (1626). Wiljandes jag Ed. Faderl. Högwördighet .. till minnes föra dess höggunstige löfte om den mannens förwexlande till en annan ort. JMSundius (1697) hos Cavallin Herdam. 3: 364.
4) (†) förändra l. förvandla (ngt så att det blir ngt annat än det förut varit), förbyta l. omvandla (ngt i ngt). RARP 4: 610 (1651). Sij, all Eder Glädies Sötma skall oförtöfwat warda förwäxlad uti Sorg. Fernander Theatr. 263 (1695). Celsius E14 15 (1774). VetAH 1813, s. 91. — särsk.
a) reducera (ett mått till ett annat). Plinius .. förväxlar Eratosthenis stadier uti Romerska milar, så at åtta stadier räknas på hvar mil. VetAH 1749, s. 244.
b) mil. ss. vbalsbst. -ing, konkretare, om förändring av formering vid truppförband. Söderman ExBook Dedik. 6 a (1679).
5) förblanda (se d. o. 4). Möller (1790). D:r Strauss har två alldeles olika begrepp om myth, hvilka han oupphörligen förvexlar. Agardh ThSkr. 2: 24 (1842, 1856). Att den ridande S:t Nikolaus förväxlats med Staffan och rider omkring på Staffans dag. Nilsson FestdVard. 128 (1925).
Särsk. förb.: FÖRVÄXLA TILL. (†) till 2: tillväxla (ngn ngt). GR 11: 73 (1536). Och gick till prästerskapet .. at förwetzla honum till nogra ducater för kopp. mynt. VRP 1653, s. 822.
Ssgr: (5) FÖRVÄXLINGS-STYCKE. (i fackspr.) lustspel som bygger på (komiska) förväxlingar av personer. 2NF 21: 1054 (1914). —
(4) -TID. (†) zool. om den tid varunder vissa insekter genomgå förvandlingar, innan de äro fullt utbildade. Kalm Resa 2: 110 (1756).
Spoiler title
Spoiler content