publicerad: 1928
FÖRÄRING förä4riŋ l. fœr-, l. -æ4r-, i Sveal. äv. 032 (förä´ring Weste), förr äv., i bet. 2, FÖRÄRNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-ing 1556 osv. -ning 1640—1700)
Etymologi
[fsv. foräring]
1) (numera bl. ngn gg ss. tillfällig germanism) till FÖRÄRA 1: dyrkan (se d. o. 2); förr äv.: heder, ära, vördnad. Thet är Sacramentet til een förähring, at monge äro tilstädhes när een menniskia döpes. LPetri KO 15 b (1571). PJGothus Tål. G 4 b (1601). Bakom denna föräring av Goethe (ligger) icke blott en svärmisk och sentimental Goethekult (osv.). Liljedahl GoetheKärlek 1: 2 (1910).
2) (numera ngt ålderdomligt) till FÖRÄRA (3 o.) 4; oftast mer l. mindre konkret, om ngt (numera bl. ngt konkret, ss. pänningar, värdeföremål o. d.) som gives ss. heders- l. vänskapsgåva; skänk, present. GR 26: 558 (1556). Præsenter, eller förähringar. Schroderus Comenius 879 (1639). Fritt husrum hon får, / Och tackar mig ej för den föräringen. Envallsson Niugg 52 (1784). Genom föräring af en samling Svenska böcker. Adlerbeth ÅmVetA 1800, s. 21. Kronprinsessan (har) fått mottaga rikliga föräringar i blommor. PT 1903, nr 180, s. 2. Lagerlöf HomOd. 226 (1908). — jfr PÄNNING-, VÄNSKAPS-FÖRÄRING. — särsk.
a) i uttr. i (äv. till, ngn gg uti) föräring, förr äv. till förärings, ss. heders- l. vänskapsgåva; numera nästan bl. i förb. med få l. giva. (En bok) Then jag hafwer af god wen här i orten til förährings bekommit. Swedberg Schibb. 308 (1716). Konunga-dottern (gav) hvardera svennen en hund till föräring. SvFolks. 72 (1844). Och min sista koppardaler / gaf jag konan i föräring. Fröding Stänk 80 (1896). Östergren (1924).
b) (†) i förb. med göra; särsk. i uttr. göra (åt) ngn föräring av ngt, bortgiva ngt till ngn (ss. heders- l. vänskapsgåva). RARP 1: 28 (1627). Hercules giorde åt honom (dvs. Philoctetes) en föräring af sine pijlar. Ehrenadler Tel. 404 (1723). Han gjorde stora föräringar till riddarhuset. Fryxell Ber. 8: 138 (1838). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 30 (1863).
Ssgr (till 2): FÖRÄRINGS-KED. (-käd) (†) kedja avsedd att överlämnas ss. gåva. Stiernhielm Arch. L 1 a (1644). —
-PÄNNINGAR, pl. (†) om pänningar som gåvos l. brukade givas ”i föräring” vid vissa tillfällen. RARP V. 1: 248, 254 (1654; om adelsmäns pänninggåvor till riddarhusbygget). Fatab. 1917, s. 54 (1683; om brudfolks pänninggåvor till kyrkan).
Spoiler title
Spoiler content