SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GALALIT gal1ali4t, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. galalith, eg. ”mjölksten”; av gr. γάλα, mjölk, o. λίϑος, sten]
tekn. benämning på ett hornartat, av kasein framställt ämne, ”konsthorn”. LBl. 1904, nr 28, s. 3. Galaliten (är) ett förträffligt ersättningsmedel för horn, stennöt, ben, sköldpadd, elfenben o. s. v. 2NF 35: 1203 (1923).
Spoiler title
Spoiler content