publicerad: 1928
GALLÄPPLE gal3~äp2le, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(gall- 1546 osv. gal- BOlavi 66 a (1578). galla- Hildebrand MagiaNat. 290 (1654), BoupptSthm 31/8 1682)
Etymologi
[till GALL, sbst.2, o. ÄPPLE; jfr d. galæble, nt. gallappel, holl. galappel, t. gallapfel, eng. gallapple]
om gallbildningar på gall(äpple)eken, använda bl. a. till garvning, färgning o. tillvärkning av bläck samt ss. läkemedel; äv. ss. ämnesnamn; äv. benämning på drog av galläpplen; äv. allmännare: gallbildning. VittAH 8: 111 (cit. fr. 1546). IErici Colerus 2: 46 (c. 1645). Franckenius Spec. E 3 a (1659). Galläplen suto på bladen af Glechoma .. de hade uti sig många små cellulas. Linné Vg. 107 (1747). Et glas, som .. med torrt sönderstött Galläple väl gnidet .. blifvit. Haartman Sjukd. 75 (1765). Fischerström 2: 238 (1780). Retzius FlVirg. 49 (1809). Rosendahl Farm. 78, 527 (1897). 15 kg. galläpple. TLev. 1900, nr 8, s. 1. — jfr EK-GALLÄPPLE.
Ssgr: A (mindre br.): GALLÄPPEL-BLÄCK. (i fackspr.) av galläpplen beredt bläck. Keyser Kemien 3: 145 (1876). —
-FLUGA, -SYRA, se B.
B: GALLÄPPLE-BILDNING. (föga br.) i sht biol.
-FLUGA. (-äppel- 1754. -äpple- 1837—1862) (†) zool. gallstekel. De Geer PVetA 1754, s. 23. Thomson Insect. 278 (1862). —
-GARVSYRA~020. kem. en i bl. a. galläpplen förekommande, först av Berzelius i rent tillstånd framställd syra, digallussyra, tannin. Hygiea 1855, s. 29. Lindgren Läkem. (1891). —
-PULVER. (numera knappast br.) pulvriserade galläpplen. PJBergius PVetA 1763, s. 77. AHB 122: 41 (1885). —
-SYRA, r. l. f. (-äppel- 1795—1877. -äpple- 1808 osv.) kem. en av Scheele 1785 upptäckt syra som erhålles ur galläpplen m. fl. växtdelar. Ekeberg Nomenkl. 20 (1795). Berzelius Kemi 1: 377 (1808). 2NF 9: 648 (1908). —
-TINKTUR. (i fackspr.) av galläpplen beredd lösning l. tinktur. Rinman 2: 1160 (1789). Då träet torkat öfverfares det med galläppletinktur .., en eller två gånger. AHB 8: 31 (1862). Lindgren Läkem. (1891). —
Spoiler title
Spoiler content