GALT gal4t, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[eg. samma ord som GALT, sbst.1, i bildl. anv.; jfr, i bet. 1, (ä.) d. galt, (kølle)gris, køllebjørn, ävensom ä. t. sau, rörgång från eldstaden i torkhus för malt, samt, i bet. 2, d. gris]
1) (bygdemålsfärgat i södra Sv.) vanl. av gråsten l. tegel murad ugn i bastu l. kölna o. d., avsedd till torkning av matvaror, malt, säd o. d.; äv.: den under lavarna framskjutande delen av ugnens mur, varigm röken o. värmen framtränger; äv.: i förbindelse med eldstaden i en kölna stående inrättning för värmens fördelning. VDAkt. 1693, nr 927. VetAH 1741, s. 126. Insläppa värmen uti Kölnan genom Canalen eller Galten. Brauner Bosk. 94 (1756). 4GbgVSH V— VI. 4: 66 (1903). — jfr (RÖK)KÖLN-GALT.
2) (öppen) ugn l. gryta av järn l. plåt, avsedd till uppvärmning o. torkning (av väggar) i sht i nybyggda hus. I galtarna eldas med koks. Siwertz Flan. 319 (1914). — jfr KOKS-, PLÅT-, TORK-GALT.
