SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GARDEROB gar1derå4b, r. (m. Lindfors (1815), WoJ (1891)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta skrivet -robe. -robbe 17291758. garde robe 17931848)
Etymologi
[av fr. garde-robe, eg.: klädskydd, av garde, imper. till garder (se GARDERA), o. robe, klänning m. m. (se ROB)]
1) (litet rum l.) skrubb till förvaring av kläder; klädskrubb, klädkontor. Biurman Brefst. 138 (1729). En eller 2ne garderober, böra vara för hvar sängkammare. König Mec. 86 (1752). Tenow Solidar 1: 114 (1905). — jfr RUMS-GARDEROB.
2) i utvidgad anv.
a) (†) benämning på (för)rum i kungligt slott där betjäning o. stundom uppvaktande hos konungen uppehöllo sig. Tersmeden Mem. 3: 99 (1741). JCvSchoting (1838) i För hundra år sen 18. — bildl. Rœpsdorff (var) .. uppkommen ifrån garderoben genom tissel tassel. HSH 7: 250 (c. 1750).
b) (numera föga br.) i teater: omklädningsrum för skådespelare o. skådespelerskor, klädloge. Gynther ConvHlex. (1846). NF (1882).
c) i offentlig lokal (teater o. d.): vid ingången befintlig(t) rum l. avbalkning där ytterkläder o. d. mottagas till förvaring, kapprum; äv. (i sht i södra Sv.), vid järnvägsstation: rum l. avbalkning där reseffekter o. d. mottagas till förvaring, effektförvaring, ”inlämning”.
d) (numera knappast br.) i ssgn DAM-GARDEROB (se d. o. 1 o. 3); äv. elliptiskt för d. o. Linder Tid. 115 (1924: affär för försäljning av damkläder; i fråga om förh. i Sthm på 1870-talet).
3) [jfr motsv. anv. i fr.] i överförd anv.: en persons samtliga gångkläder, förråd av gångkläder; äv.: förråd av kostymer l. klädespersedlar vid teater. Syna sin garderob. PT 1758, nr 2, s. 2. (Han) ägnade ett nästan feminint intresse åt toalettbord och garderob. Bergman JoH 26 (1926). — jfr DAM-, KOSTYM-GARDEROB.
Ssgr: A: GARDEROB-SORG, se B.
B: (3) GARDEROBS-BESTÄLLARE. (†) betjänt som skötte om förnäm persons klädförråd. Bellman 5: 336 (1772).
(1) -DÖRR.
(1) -LÅS. särsk. (i fackspr.) om visst slags enklare lås. Eneberg Karmarsch 2: 746 (1862). 2NF 17: 156 (1912).
(3) -SORG. (garderob- 1891 osv. garderobs- 1893 osv.) (vard., skämts.) förhållandet att en person nödgas gå särskilt fint klädd (i sht svartklädd) av brist på andra användbara kläder; i sht i uttr. ha garderobssorg. Lundquist Aftonl. 91 (1891). Smoking hemma antyder garderobsorg. Strindberg Kamm. 1: 13 (1907).
(2 c) -VAKT, m.||ig.
Avledn.: GARDEROBIER gar1derob1ie4 l. -rå1-, l. GARDEROBJÉ -robje4, m.; best. -n l. -en; pl. -er. [av fr. garderobier, person som har tillsyn över (en kunglig persons) klädförråd] (föga br.) i sht till 2 c: manlig garderobsvakt. NF (1882).
GARDEROBIÄR gar1derob14r l. -rå1- l. -iæ4r, f.; best. -en, äv. -n; pl. -er. (äv. skrivet -ière) [jfr t. garderobiere, med fr. ändelse bildat till garderobier]
a) i sht till 2 c: kvinnlig garderobsvakt. NF (1882).
b) till 3: kvinna som har tillsyn över en kunglig persons klädförråd. Garderobiären hos drottningen. PT 1910, nr 139 A, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content