[sv. dial. (Norrl., Finl.) garv, äv.: försigkommen, dristig, motsv. fsv. (HälsL) garfwæ, ack. sg. f., o. fsv. gør färdig(gjord) m. m. (se GÖRA, v.); samma ord som GAR;jfr GARVA]
(i Norrl., starkt bygdemålsfärgat) fullväxt; som äger en fullväxt persons arbetsförmåga. En skyll aff .. korn (som små barn gjort, kan icke) så Mycket gifwa, som den som garfft folk optaga. ÅngermDomb. 29/7 1646.
Anm. Verelius Herv. 120(1672) upptager garv ss. motsvarighet till (isl.) garp med bet.: barsk, dristig; jfr GARPanm.
