SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GARVA gar3va2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se d. o.), -NING; GARVARE (se d. o.), GARVERSKA (föga br., UB 5: 438 (1874), WoJ (1891)).
Etymologi
[liksom d. garve av nt. garven, motsv. mnt. gerwen, (ä.) t. gerben (gärben, garben); eg.: bereda, göra färdig; samma ord som GÖRA, v., o. avledning av ord svarande mot GAR; jfr GARV]
I. i fråga om beredning av hudar o. d.
1) med personsubj.: bereda (hud) till läder gm att behandla (den) med vissa ämnen (”garvämnen”, ss. bark l. andra växtämnen, mineralsalter l. fett); jfr BARKA; äv. med subj. som betecknar garvämnet: förvandla (hud) till läder. Egentlig l. vegetabilisk garvning, (garv.) garvning med bark l. andra växtämnen, logarvning. Hiärne Wed. 9 (1696). Ett .. ämne, som för sin egenskap att garfva hudar, har fått namn af garfämne. Berzelius Kemi 1: 377 (1808). De olika arbeten, som förekomma vid logarfningen, kunna indelas i tre hufvudgrupper, nemligen hudarnas rengöring, den egentliga garfningen och de logarfvade hudarnas beredning till handelsvara. ArbB 78 (1887). Garfningen har till uppgift att förvandla djurhuden .. till en produkt, som länge kan motstå förruttnelse, blir mjuk och smidig. Hirsch LbGarfv. 10 (1898). jfr ALUN-, EFTER-, EK-, FETT-, LO-, VIT-GARVA(D), ävensom BARK-, GLACÉ-, LÄDER-, MINERAL-, SÄMSK-GARVNING m. fl. — särsk. (vard., föga br.) bildl., i sådana uttr. som garva ngns hud l. skinn, genomprygla ngn. En (av gossarna) skolfux är och garfvar pojkars skinn / Med björkkarbas. CFDahlgren 3: 286 (1828). Paulson Aristoph. 1: 49 (1901).
2) i överförd anv.
a) (i sht i fackspr.) med avs. på segel o. d.: indränka med avkok på bark. TIdr. 1881, s. 23. Ramsten o. Stenfelt (1917). jfr BRUN-GARVA.
b) i sht fotogr. med avs. på geléartat ämne: göra hård l. fast. Det sura fixerbadet .. har likasom alun egenskapen att härda eller garfva gelatinet (på fotografiplåten). Roosval Schmidt 163 (1896).
c) med avs. på människohud o. d.: göra grov l. okänslig, barka, härda. Vind och väder (hade) garfvat karlens hy oåtkomlig för rosenpurpurns brytning. Andersson Verldsoms. 2: 185 (1854). Lindqvist Stud. 30 (1906).
II. metall. gm hopvällning av i buntar hoplagda korta järn- l. råstålsstänger samt efterföljande uträckning i valsvärk l. under räckhammare framställa ett för olika fordringar tillräckligt homogent järn- l. stålmaterial; äv. om framställning av damaskerat stål enligt viss metod. VetAH 1748, s. 69. Det naturliga stålet utsättes .. för ett slags raffinerings-process, kallad garfning. EconA 1807, juni s. 55. De yttre bordläggningsplåtarne (på en isbrytare) af Motala garfvade jern. TT 1885, s. 15. De Ron o. Virgin 2: 63 (1890). — jfr HOP-, OM-, SAMMAN-GARVA(D), ävensom RÅSTÅLS-GARVNING m. fl.
Ssgr: A (i allm. till I 1; i sht garv.): GARV-BARK. till garvning avsedd l. använd bark (t. ex. av ek, gran, sälg l. björk); jfr GARVAR-BARK. Björkman Skogssk. 91 (1868).
(II) -JÄRN. metall. gm garvning erhållet smidbart järn. JernkA 1870, s. 271. Därs. 1894, s. 385.
-KAR. (garv- 1825 osv. garve- 1739) kar vari hudar läggas vid garvning. VRP 27/6 1739. 2UB 8: 558 (1900).
(II) -KNIPPA. metall. bunt av till garvning hoplagda järn- l. stålstänger. JernkA 1836, s. 227. Därs. 1877, s. 436.
-LIM. (i fackspr.) lim tillvärkat av vid garvning uppkommande hudavfall; jfr GARVAR(E)-LIM. VaruförtTulltaxa 1: 423 (1912).
-MAKERI. (†) läderfabrikation. Stiernman Com. 5: 91 (1689).
(II) -STÅL. [jfr t. gerbstahl] metall. gm garvning av ståljärn (smältstål) l. brännstål framställt stål. Linné Ungd. 2: 208 (1734). Rinman (1788). 2NF (1908).
(II) -STÅLS-HAMMARE. (förr) vid beredning av garvstål använd, tung, med maskinkraft driven hammare. Tilas Ordalag 3 (1767). JernkA 1860, s. 163.
-SYRA, r. l. f. kem. det adstringerande ämnet galläpplegarvsyra, tannin. Berzelius ÅrsbVetA 1836, s. 197. Cleve KemHlex. (1883). ArkKem. II. 12: 1 (1905). jfr EK(BARKS)-, GALLUS-, GALLÄPPLE-, KAFFE-GARVSYRA m. fl. —
-ÄMNE. (garv- 1800 osv. garvnings- 1912 osv.) kem. o. garv. till garvning användt ämne l. medel; särsk. benämning på vissa med garvsyrorna samhöriga, kärvt smakande ämnen som då de upptagas av läderhuden, förvandla (garva) denna till läder; jfr GARVA, v.1 I 1. VetAH 1800, s. 31. (Under benämningen) Garfämne .. har man .. uppfört alla de ämnen, som smaka sammandragande och fälla limsolution. JBerzelius i FKM 3: 356 (1810). Garfämne kallas såväl den produkt, som i sig innehåller den garfvande substansen, liksom äfven den garfvande substansen själf. Hirsch LbGarfv. 8 (1898). Euler Växtk. 1: 112 (1907). VaruförtTulltaxa 1: 457 (1912). jfr KAFFE-, KINA-GARVÄMNE.
B (†): GARVE-KAR, se A.
C: GARVNINGS-METOD. AHB 52: 3 (1871).
-SÄTT. VetAH 1792, s. 51.
-ÄMNE, se A.
Spoiler title
Spoiler content